Det var ingen dröm!
(Realtid)
Efter en intensiv dag kröp jag ner i sängen redan vid 23 igår kväll. Höll precis på att somna när telefonen ringde...
23:15 sa displayen. Den tiden på dygnet släpps bara utvalda nummer fram så hann bli ganska rädd.
Barnens pappa.
Jag hade svarat innan jag ens hann fundera mer på innebörden.
Men det var min yngsta dotter.
- Vi har hittat Ester fick hon fram mellan ömsom skratt ömsom gråt.
- Lever hon? Hur? Var? Var är hon?
Tusen frågor och en känsla av overklighet.
Efter nästan två månader. Två månader av saknad, oro, annonsering, lappar, samtal till djursjukhus och dagligt letande på olika ställen.
Nästan två månader av sorg, tårar och förnekelse. Och en smygande känsla att aldrig mer få se henne. Så hittade någon henne. Kände igen från en annons. Ringde. Och hon kunde hämtas ett par km härifrån.
Hon är hemma!
Tuffsig, smal och trött.
Men hon lever och hon är hemma 😭🥰
Jag har vaknat minst en gång i timmen hela natten. Kollat på telefonen. Om det där samtalet verkligen var på riktigt. Sedan somnat om, lycklig i vetskapen om att idag kommer jag få träffa henne, klappa henne och tala om för henne hur älskad
hon är och att hon aldrig mer får försvinna så.
Att inte veta. Det har varit tortyr vid sidan av saknaden.
Maxi kommer blir överlycklig! Han har väntat vid dörren varenda kväll sedan hon försvann. Ozzy förstår inte vad all uppståndelse handlar om... Men jag hoppas han ska bli lika förälskad i prinsessan guldtass som alla vi andra är 😍
Och hon kommer sucka djupt över ännu en stökig, efterhängsen lillebror 😅❤️
Och hon kommer sucka djupt över ännu en stökig, efterhängsen lillebror 😅❤️
Kommentarer
Trackback
