remiss.blogg.se

Realtid. 
Söndag klockan 14:21.

Idag kommer barnen. Faktiskt redan vid fyra eftersom deras far hade andra planer för kvällen. 
Men jag har dem gärna här! 

Tycker min hjärna borde vara smart nog att återhämta sig på nätterna. Den vet mycket väl hur stressiga dagarna är. Men nej. Härom natten vaknmade jag av nån jävla fest med musik på högsta nivå. Inuti mitt huvud alltså. Nån grupp hjärnceller som helt spårat ur och höll alla andra vakna. 
Olämpligt, men vet liksom inte hur jag ska nå dem med en välbefogad utskällning...

Så för att gardera mig om det händer fler nätter och jag därmed inte fungerar särskilt bra efterkommande dag så betar jag i förebyggande syfte av en del arbete under helgen. 
(Tur jag har nån enhet där uppe som förstår vikten av planering i alla fall). 

Idag är jag mest trött och seg på grund av att en liten Ozz bestämde sig för att det var lekdags klockan 05. Jag höll inte med och han fick flera chanser att förstå att om han skulle vara i sovrummet så var det sömn som gällde. Maxi sov så fint i sängen bredvid mig. Tillslut gav jag upp och bestämde mig för att lillen fick vara i vardagsrummet. Oavsett hur mycket han pep och jamade. 
Men då blev Maxi sur. Hans lillebror är visserligen väldigt irriterande emellanåt, men han ska inte behöva vara ensam förmedlade Maxi bestämt. Så då fick de båda två sova i soffan. Ingen av oss tyckte egentligen att det var det ultimata - men det var det bästa vi kunde åstadkomma bland de alternativ som fanns. 

Måste börja jobba mer med struktur och listor igen. Känner att saker och ting har fått vara lite för oorganiserade på sistone. Det är skönt och kan kännas som en slags frihet - men jag vet med mig att jag egentligen inte mår som bäst av det sättet att leva. Dessutom blir det krångligt när jag är i osynk med andra. (Typ telefontid 8-10...jag vet ju oftast knappt vad jag heter den tiden på dygnet). 

Tänker och funderar mycket också nu. Drömmer i samma anda.
Och det är till stor del något positivt att jag bearbetar och känner allt möjligt. Drömmarna är det svårt att styra och har vaknat flera gånger av att jag gråter. Vill inte begränsa vad jag tänker på eller känner när jag är vaken heller - men däremot kanske se till att det blir i rimlig omfattning. Sedan bryter jag genom att göra något annat som kräver fullt fokus. 

Läser mycket också. Inte böcker, även om det faktiskt händer. Blir mest artiklar. 
Idag en text i DN. Med frågan som fick bli min rubrik. Om Skynd och Conrad Roy. 
Börjar man inte reflektera och fundera av det så är man nog antingen en (för mig) väldigt ointressant person, totalt ointresserad av männskors psyke. Eller så unik i sig själv att det därför inte väcker någonting. (Att män skulle vara utsatta för större risk för våld tycker jag kunde ha utvecklats. Nu kan det misstolkas som att kvinnor oftare dödar än män. Men inkluderat är såklart mäns våld mot andra män).

Texten kan i alla fall läsas i sin helhet här om någon är intresserad: https://www.dn.se/kultur/jag-skriver-om-de-morka-sakerna-eftersom-jag-annars-bara-gar-runt-och-tanker-pa-dem