Snart, snart!
Jag har sovit fruktansvärt dåligt de senaste månaderna. Verkligen så jag knappt borde fungera alls...
Har såklart fått massa olika förslag på sömntabletter som ska vara bra. I början nekade jag konsekvent. Har testat det mesta genom åren och "baksmällan" i form av seghet och kemisk ångest är inget jag vill utsätta mig för. Jag har hittat "mina" insomningstabletter som slår ut mig totalt - för att tre timmar senare vara helt klar igen.
Dessvärre håller det inte med två till tre timmars sömn per natt särskilt länge... Så testade lite andra tabletter och kombinationer på rekommendation av läkaren. Men konstaterade snabbt att jag känner min kropp och inte vill ha för "tung" sömnhjälp. Det förstör mina dagar och när jag inte får ihop heller dagarna går allt snabbt åt fel håll.
Så jag har sovit de timmar jag kan och sedan legat vaken. Försökt stanna i sängen i alla fall. Ibland lugn och rofylld, fast oftare motsatsen.
Men i natt så sov jag 14 timmar i sträck!! Ett litet avbrott för att släppa ut katten bara, men somnade om igen direkt.
Till viss del beror det nog på att jag börjar se ett slut på det här helvetet som varit. I kommande vecka är det två operationer. Först ögonen (båda) som det ska fixas det sista med och sedan min hand i vilken det måste plockas bort ärrvävnad och korrigeras lite pga att den läkt fel. Men sen är det inget mer inbokat!! Inga mer brådskande åtgärder.
Kanske svårt för andra att förstå hur stort det är - men för mig känns det som en enorm frihet att slippa oron för att vakna låg = huvudvärk och extrem trötthet i många timmar. (Eller i värsta fall inte vakna alls). Något som de flesta andra kan ta för givet. Jag längtar!
