Post operation.
Klockan är 16:55 och bedövningen har släppt. Fingrarna är så svullna att det är omöjligt att bedöma hur rörliga de är.
Operationen gick väl ändå hyfsat. Läkaren började med att klämma och känna kring ärr och markera för snitt (snitten blev det denna gång, behövdes två för att komma åt). Bedövningen är det värsta tycker jag. Så grova, långa nålar och man har ju inte direkt nåt underhudsfett i handflatan...
Efter en stund säger läkaren/kirurgen att han inte kan se eller komma åt på grund av all ärrvävnad och måste låta en specialist ta över. Kan ju verka oroväckande, men jag kände mest att det ingav förtroende. Att medge sin begränsning och be någon annan ta över.
Lite jobbigt blev det att ligga där efter ett tag. Just den där känslan av att vara "fast" och inte ha någon möjlighet att avbryta har jag svårt för när det varar mer än 10-15 minuter. Men jag fokuserade på olika saker i rummet och snart var jag ihopsydd och hade fått ett stort bandage om handen.
Eftersom det tog längre tiden väntat hann jag bli rejält trött i armen och när de släppte på blodet igen dröjde det lite längre än vanligt att få igång cirkulationen. Sen skyndade jag mig att köra hem innan bedövningen skulle börja ge med sig 🙈
