remiss.blogg.se

Men jag fångades av texterna, läste mer och mer och drogs allt längre ner i mina egna känslor som fanns där när jag skrev och som återuppstår nu. 

Bara att det blivit flera inlägg här idag säger väl en hel del om hur jag mår. Skrivandet är min ångestlindring. 

Ni som hängt med genom åren vet hur jag jobbat med post-its och budskap till mig själv. Dom är mina verklighetsförankringar. När jag är ensam och negativa känslor tar över allt, när jag slutar andas och rotar i kökslådorna efter den skarpaste kniven att ha nära till hands - då behöver jag mina lappar. 

När jag går runt i lägenheten och inte vet vart jag ska ta vägen så fångas kanske någon av dem upp i mitt synfält. Och jag påminns om att andas. Att försöka fokusera och återfå kontrollen. 

Nu upprepar jag för mitt inre; 

"Hon är inte jag". 

Och jag önskar så innerligt att hon är starkare än mig. Att hon är mindre trasig, mer trygg och har andra, bättre förutsättningar. Att hon kommer klara det jag misslyckats med. Jag måste tro på det.