remiss.blogg.se

I femton år kämpade jag. Mot döden. Och mot livet. Sen fick jag en diagnos. Nu kämpar jag för att acceptera den. För att orka ta mig igenom behandlingen. Och för att bli den mamma min dotter förtjänar.

Kollektivt

Jag åker buss. Och tåg. 

Utan bil är jag ju så illa tvungen...och måste medge att det är mindre hemskt än jag trodde. 

Det är emellanåt till och med lite skönt att bara sitta och åka med. Slippa ha koll på allt som sker runtomkring mig. Kunna göra annat. Som maila, blogga eller för den delen - blunda 😁

Bildbevis! 😉