Fel värld.
Önskar att jag fungerade mer som alla andra. Att allt var lika enkelt för mig. Då hade jag nog varit lycklig nu.
Tror det någonstans blev fel i sammansättningen av mig. Denna värld är för kall och hård för att jag ska passa in. Jag förstår den liksom inte. Förstår inte andra människor.
För att överleva har jag fått bygga upp en fasad. Ett yttre som säger att jag är stark, klarar allt, reser mig vid varje fall och inte behöver någon eller något. Men det är inte den jag är. Inte den jag vill vara. Och jag kan inte fungera annorlunda hur jag än försöker.
Jag är kanske för naiv och ger för mycket av mig själv. Men hur älskar man annars? Hur är man en varm och öppen person om man samtidigt också ska vara misstänksam och hålla distans? Får inte ihop det.
Hur ska jag orka fortsätta ge mig själv till andra för att sedan kastas bort när de också tröttnat? Jag vill inte vara del i en värld som fungerar så. Det är inte min värld, inte mitt hem. Jag passar inte in.
