remiss.blogg.se

När jag vaknade efter narkosen var jag rätt snurrig.
Efter en stund kom läkaren in till mig och pratade.
Det där med cellerna tog ett tag att få svar på.
Biopsierna skulle skickas iväg för analys osv.

Sedan harklade han sig och såg plötsligt allvarlig ut.
Jag minns inte exakt vad eller hur han sade det, men han
började med att berätta att den kroniska magkatarr jag haft

sedan jag var 13 år (och även medcinerats för sedan dess),

var i högsta grad aktiv, på gränsen till magsår.
Vidare berättade han att det bråck jag har på övre magmunnen
var kraftigt inflammerat, med flera blödande sår...

Dubbel dos medicin ordinerades, även om jag förstod att det
var en ganska ”menlös” åtgärd på läkaren.
Men tills vidare var det i alla fall någon slags insats.

Man kan ju tycka att det är illa nog...

Den tråkigaste upptäckten var dock de sju tumörer man hittade
i magsäcken. Elaka tumörer som måste tas bort snarast möjligt.
Fick veta att polyper i magsäcken inte är helt ovanligt och att de
flesta är godartade och kan få vara kvar om de inte orsakar besvär.
Därför tittade man närmre/tog prov på min magsäck och konstaterade
att det här var sorten som måste bort omgående.

Jag ställde inga frågor.
Tänkte bara att han nog snart skulle komma på att han blandat ihop
min journal med patientens bredvid.
Det bev en konstig overklighetskänsla över situationen.

Det sista läkaren sa innan jag gick hem var;
”Gå nu inte hem och googla. Vi ringer om operationstid snart och
så tar vi det därifrån”.

Jag googlade inte. Kan lite sedan tidigare arbete.
Och förstår på ett ungefär vad det här innebär.
Men vet också att jag är envisare än alla sjukdomar i världen.