#otillräcklig #otacksam #ledsen #ångest

För första gången på väldigt, väldigt länge befinner jag mig i ett tillstånd där ångestklumpen i magen inte går att mota bort, inte döva med någonting. Den tar upp all plats. Äta är otänkbart.
Samma tankar snurrar om och om igen. Vad är det för fel på mig? Och ”hjälp mig”.
Men jag har ingen aning om med vad jag vill ha hjälp. Eller hur.

Försöker tänka bakåt, sådär som jag fått lära mig att göra. Vad kan ha triggat? Skjutits undan, men tagit sig upp till ytan i form av sådana här känslor? Hände kanske något i veckan? Flera små ting?

Det är en liten tröst att jag inte är rädd för mig själv. För att jag skulle göra mig illa på något sätt. Det finns ingen längtan efter det. Noll. Jag vill varken straffa mig själv eller dö.

Jag känner mig så extremt ensam. Ändå är det sista jag vill att ha sällskap. Tror jag.
Och jag vet faktiskt att det finns många som tycker om mig, till och med älskar.
Hur skulle jag kunna säga något till dem?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Går utbildning på komvux nu till Usk och såg film på dig förut och va tvungen att kika in här. Vet inte vad jag har och har inte kollat upp det men känner så där rätt ofta som du beskriver.

2015-06-18 @ 11:31:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0