Den 20 april 2011 – Provsvaret
För ett tag sedan gjorde jag en biopsi på ena bröstet.
Idag ringde läkaren och meddelade svaret.
Det skulle egentligen ha kommit efter bara en vecka,
men de hade behövt rådgöra med onkolog först.
Inte helt bra alltså...
Vad jag fick veta var i alla fall att biopsin visade på
cellförändringar. Och att hade det varit för några år sedan
hade man behandlat/opererat direkt, men numera kan man
göra så bra undersökningar innan att man kan anpassa
behandlingen.
Så nu väntar ännu en biopsi, innan de kan ta ställning till
hur man ska behandla.
Jag känner mig bara uppgiven och trött.
Tänker att jag vill slippa cellgifter. Jag vill ha kvar mitt hår.
Tänker att det är lite orättvist.
Samtidigt så är det väl inte så förvånande med tanke på alla
kemikalier i form av medicin jag äter varenda dag att kroppen
reagerar tillslut...
Jag har redan så mycket annat.
Så ja, varför inte lite cancer på det också?!
:(. du åker verkligen på allt möjligt Jenny:-(...
en jätte kram till dig.ledsen
Ja vad ska man säga..... Jag vet inte så jag skickar bara en massa KRAMAR!!!!!
Var ganska knäckt när jag fick svaret.
Och några dagar efteråt.
Men nu har jag landat lite i det hela.
Även om det såklart inte känns kul...
Kramar tillbaka!
nämen kära du.
Kan inte ens tänka mig i din situation men ler lite åt slutet:)
Det är ju så man känner när det händer olyckliga saker, bara ta emot.
Styrkekramar
Det finns ingen rättvisa...Stor kram till dig <3
Vet hur det känns att få ett sådant besked. Min äldsta fick cancer när hon var 18 månader Leukemi. Hon är nu 8 snart 9år. Men chocken när Läkaren talade om vad som vad fel,glömmer jag aldrig. Men efter att chocken lagt sig. Så var det bara att börja kämpa, visst det var jobbigt och bland så kändes det som varför utsätta henne för det här.
Men vi klarade det och det gör ,säkert du också med av familjen och vänner samt läkarnas hjälp. Håller tummarna. Lite långt kanske.
Mimmi
Nä, ibland känns det väldigt orättvist. Samtidigt så känns det inte så konstigt med tanke på alla mediciner jag äter... Och jag är envis, så jag ska nog ta mig igenom det här också!
Kram på er <3
Önskar jag hade lite av din styrka, min vän <3
Mimmi - Kan inte ens tänka mig hur fruktansvärt det måste vara att få ett sådant besked när det gäller ens barn! Jag får ont i magen bara av tanken på att Lova skulle bli så allvarligt sjuk! Jätteglad att det gick bra för din flicka!!
Annica - Det HAR du! Du är så stark och har ett så varmt hjärta! Och den styrka jag har får jag av dig och andra som stöttar, tröstar och tror på mig! Så min styrka är faktiskt din!
Kramar!
Hej vännen. Jag kan inte ned ord beskriva hur orättvist jag tycker livet är mot dig. Jag hoppas verkligen att du hittar styrka att ta dig genom det här också. Du får gärna maila mig on du känner för det. När som helst.
Varma kramar till dig o Lova
Tack snälla Anders!
Det betyder mycket bara att veta att det finns de jag kan höra av mig till & som tänker på mig!
Tycker aldrig synd om mig själv och låter mig inte nedslås (med än tillfälligt av motgångar), så jag ska ta mig igenom det här!
Kram till dig!
