Den 18 april 2011 – Svaghet? Frihet? Trygghet?
Hatar egentligen att känna mig bunden. Fångad. Begränsad.
Det ger mig en känsla av att vilja trotsa livet. Ta mig loss.
Bevisa att jag gör som jag vill. När jag vill. Hur jag vill.
Fast just nu vill jag bara ha någon som kramar mig.
Så hårt att jag knappt kan andas. Tills ångesten inte får plats.
Så den tvingas lämna min kropp. Någon som ger trygghet.
För stunden. Nån dag, nån vecka, eller några kanske.
Tills jag mår bättre igen.
Ibland behöver nog alla någon.
Tänkte på det härom dagen.
Är det inte det vi alla strävar efter egentligen?
På något plan.
Den där personen som vi kan vara oss själva med.
Som det känns rätt och självklart med. Som är på samma nivå.
Någon som delar tankar, skratt och som glädjs med oss.
Men som också älskar oss trots de dåliga sidorna, svagheterna,
stunderna när vi inte mår bra och när allt känns jobbigt.
Den trygghet som ett litet barn har hos en förälder.
Ovillkorlig kärlek. Tröst. En famn att krypa ihop i.
Alltid. Utan begränsningar. Där man inte behöver dölja
något alls. Inte försöka verka bättre än man är på något sätt.
Många hävdar nog att de har just en sådan relation.
Och det kanske bara är jag som har svårt att låta någon
komma så nära inpå...
Fast jag tror ändå att det är ganska få som verkligen,
uppriktigt vågar låta någon komma så nära. På alla plan.
Där varken skuld eller skam existerar. Alls.
Kan bara säga att inlägget var fantastiskt - öppet, ärligt och sant...Du är så duktig på att skriva och uttrycka dig på ett sätt som trollbinder!!! Kram
stämmer så:) väldigt bra skrivit Jenny!
Stor bamse kram till dig Jenny
Håller med. Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Bamsekram Mimmi
Tack tjejer!
Vad glad jag blev över era kommentarer!
Sitter här med ett stort leende nu :-D
Många kramar till er!!!