Den 18 februari 2011 - Jag mår inte bra
Jag vill somna, jag vill sova, jag vill försvinna.
Jag vill skära, jag vill blöda, jag vill dö.
Bryr mig faktiskt inte vilket. Vakna imorgon eller ej.
Orkar inte, vill inte mer. Fryser.
Sitter på ett kallt badrumsgolv i bara underkläderna.
När jag tror alla tårar äntligen tagit slut, så börjar dom rinna igen.
Måste leva för Lova. Måste leva för alla andra.
Vill inte göra någon besviken. Har lovat så mycket.
Att hjälpa till, bidra, medverka. Vill inte ställa till problem.
Fast jag orkar inte. Jag vill inte. Jag klarar inte mer.
Tror ändå inte att någon bryr sig om jag finns eller ej.
Hej!
jag har följt din blogg länge utan att kommentera men känner att nu är det dags.
Jag vill bara berätta vilken fantastisk kvinna du verkar vara. En person som verkligen kämpar för att ge sin dotter ett bra liv.
Just nu måste du även kämpa för dig själv! Tänk om du inte skulle finnas där när din dotter börjar skolan, får sin första pojkvän, tar studenten, gifter sig, får barn osv osv Vill du missa alla dessa underbara tillfällen?
Jag har själv haft depressioner från och till under hela mitt liv och jag vet hur mörkt allt kan se ut, men jag har också lärt mig att det varar inte för evigt. Glädjen och livslusten kommer tillbaka!
Kämpa...
Varma styrkekramar
STOR KRAM TILL DIG JENNY!!!
Söta Jenny... Om jag bodde närmare så hade jag kramat om dig varmt och länge... Denna ständiga kamp är fruktansvärd och jag önskar av hela mitt hjärta att det vänder väldigt snart. Vill inte att du ska vara där längst nere...Du vet ju att det vänder, men det hjälper inte att tänka så när du befinner dig i nattsvart mörker - det förstår jag. Det finns så många som behöver dig, Jenny; hela din familj, alla dina vänner, alla som du hjälper genom svåra dagar...Men framförallt Jenny, så måste du leva också för din egen skull - för att du vill uppleva saker, utvecklas, planera för en framtid som DU vill ha. Du gör ett sådant fantastiskt jobb med allt - du kämpar trots att du egentligen inte orkar kämpa. Den här tiden är så svår, men snart, snart blir allt bättre - försök hålla näsan över vattenytan ett tag till så kommer snart något att lyfta upp dig. Min vän - du är så viktig och värdefull! Ta hand om dig - jag tänder ett ljus för dig idag, och skickar tro, kärlek och hopp i massor <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Kan inte göra mer än att säga håller med Annica.
Och skicka lite Bamsekramar.
Mimmi
Jenny, det är många som älskar dig. Och vår sjukdom är så här, upp och ner i racerfart oftast. Det är svårt att inse i de mörka tiderna att det kommer att vända och bli i alla fall lite bättre. Prata med någon, be om stöd och hjälp så att du inte behöver kämpa ensam. Jag tänker på dig... Många kramar Pia.
Ni är så UNDERBARA allihopa!!!
Jag startade en blogg för att slippa prata om hur
jag mådde med familj och vänner under den period
när det var som värst...
Kunde aldrig ana då vilken betydelse den skulle få
för både mig och andra.
Vilken lycka det är ha ha funnit nya vänner som
finns här och stöttar, tröstar och får mig att le
även dagar då livet i övrigt känns hopplöst.
Tack för att ni bryr er, för att ni tänker på
mig. Och jag tänker på er med. Så ofta!
Många, många kramar med massor av kärlek
/Jenny
Det finns många som bryr sig!! Stor stor stor KRAM till dig, det kommer bli bättre!!
KRAM tillbaka Anna!
