Den 15 februari 2011 – Från noll till hundra

Jag är i Stockholm några dagar. Hälsar på.

Inget särskilt ärende här egentligen.


Vaknar med extrem ångest. Vill inte gå upp.

Men inte ligga kvar i sängen heller...

Bestämmer mig för att ta en lång dusch. Det hjälper.

Lite i alla fall. Sköljer bort det värsta av ångesten.

 

Ska äta lunch med en gammal klasskamrat.

Mår dåligt av bara tanken på att behöva ta mig in till stan.

Men jag gör det. Sminkar mig på vägen.

När jag är framme mår jag nästan bra. Känner mig iaf okej.

 

God mat, trevlig sällskap och en efter en stund märker jag

hur all ångest är som bortblåst.

Jag pratar, lyssnar, ler, skrattar och framför allt njuter!

Känner hur bra jag mår. Hur lätt jag känner mig. Hur jag lyser.

Och hur ögonen glittrar. Hur andra tittar på mig och ser det.

 

Inser att det är såhär det ska kännas!

Det är människor som ger mig energi på det här sättet som jag

ska umgås med. Inser att jag behöver mer sånt i mitt liv.

Går därifrån med lätta steg. Lycklig.
(Tack för en supertrevlig lunch S)!

Känslan håller i sig och resten av dagen/kvällen blir
minst lika härlig <3


Kommentarer
Postat av: mimmi

Hoppas att det höll i sig.

Mimmi

2011-03-14 @ 17:09:13
Postat av: Annica S

Att omge mig med människor som inte stjäl min energi på fel sätt är något som jag också tvingats lära mig. Har lagt allt för mycket tid på människor som skulle visa sig inte var mina vänner då det verkligen gäller. En vän ska man kunna skratta med, gråta med, dela sorg och glädje med. Jag har fått många, fina vänner genom internet som jag faktiskt aldrig har mött, men som alltid funnits på sitt sätt för mig när mina dagar varit tunga. Och du är ju en av dem som vet mer om mitt liv än de flesta andra, och som kommit med tröstande, hoppfulla ord då min egen ork och mitt eget hopp nästan tagit slut. Kram till dig <3

2011-03-14 @ 22:33:00
Postat av: Jenny

Mimmi;

Det höll bara i sig nån dag. Tyvärr.

Senaste veckorna har verkligen varit upp och ner och tillbaka igen!



Annica;

Ja, visst är det så. Vänner ska finnas där oavsett. Precis som man finns där för dom. Har också lagt alltför mycket tid på människor som aldrig var vänner. Har fortfarande svårt att bryta med personer som jag egentligen känner mest tar energi.

Något att jobba på för mig! Synd att man ska "tvinga" lära sig det, men låter skönt ändå att du varit stark nog att göra det och insett ditt eget värde!



KRAMAR TILL ER BÅDA <3 <3 <3

2011-03-15 @ 21:39:06
URL: http://remiss.blogg.se/
Postat av: Annica S

Tack Jenny för kramarna - de behövdes verkligen ikväll <3 <3 <3

2011-03-15 @ 22:45:48
Postat av: Jenny

Hoppas kramarna hjälpte Annica!

Tänker på er <3

2011-03-18 @ 21:55:42
URL: http://remiss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0