remiss.blogg.se

Oj, jag bara måste berätta vad som hände idag!
För jag tycker det är både lite skrämmande och kul :-)

Har hört så många berätta om det här med graviditeshormoner.
Hur humöret svänger från skratt till gråt...
(Nej, jag är inte gravid).

Jag upplevde aldrig något sådant med Lova. Det närmsta jag har

kommit sådana känslosvägningar är när jag började med Lithionit.

Då kunde jag gråta över ingenting!
Minns ett tillfälle när jag var inne i en leksaksbutik här i Lund.  

Så såg jag en kylskåpsmagnet med texten ”Farmödrar är speciella,

särskilt min”. Och började storgråta för att det var så fint! :-D
(Nu ler jag mest åt minnet och Lova fick köpa magneten till sin farmor).

Men åter till idag. Jag satt på kontoret på jobbet. Skulle strax gå hem.

Öppnade ett mail, om jobb fast som frilans. Inget konstigt alls.

Men känner hur jag nästan börjar gråta. Skyndar mig att packa

ihop, säger knappt hejdå till kollegorna och halvspringer ut till bilen.

Väl där sitter jag och bara stilla en stund. Samlar mig och kör hemåt.

Sen kommer en lugn låt på radion och jag börjar storgråta. Sådär så

tårarna bara sprutar. Och jag vet inte ens varför!

När jag tänker på det, att jag inte vet varför börjar jag skratta hysteriskt

istället. Tillslut vet jag inte om jag gråter eller skrattar och tårarna bara

rinner! Men känslan som kvarstår när jag skrattat klart är skön!
Och jag ler när jag tänker på det.
Galet underbart med känslor ibland!