Den 29 januari 2011 – Vad händer efter döden?
En ganska dålig dag. En ganska dålig kväll.
En väldigt jobbig natt.
Ledsen, trött, uppgiven.
Ensam, olycklig och ännu mer ledsen.
Vill gå ut och lägga mig på marken. Somna där.
Somna och vakna någon annanstans.
Undrar var jag skulle vakna?
Skulle allt vara ljust och vackert? Fridfullt?
Jag drömmer om det. Längtar och önskar.
Att det ska finnas en sådan plats.
En plats där jag vaknar och känner mig lätt till sinnes.
Jag tycker jag förtjänar en sådan plats.
Få vara där. Leva där. Vara lycklig.
Förbi och bortom all smärta.
Jag vill inte dö.
Men jag kan inte direkt påstå att jag vill leva heller.
Här ger jag dig en dikt som jag hittat på nätet - skriven av en jätteduktig kvinna; Siv Andersson.Du fanns för oss under vår svåra tid, och du ska veta att jag för alltid är dig tacksam för detta:
TACK FÖR ALLT STÖD
- av Siv Andersson
När dagen är ett mörker
blir natten dubbelt lång.
Då slutar solen lysa,
då tystnar fåglars sång.
Men nån mening kan nå in
från en omtänksam person
- liksom ljuset i en blick
som inte tappat tron.
Att någon bryr sig om en
när man inte längre vill
är just vad man behöver
för att orka lite till.
Det du har gjort för mig
är sådant som man minns.
Så tack för allt ditt stöd
- och tack för att du finns.
Ta hand om dig, Jenny <3 <3 <3
Lämnar en varm hälsning. Tappa inte hoppet !
Skickar en Bamsekram.
Annica;
Tack <3 Så vacker! Och jag hoppas du förstår hur
mycket dina kommentarer och varma ord betytt och
betyder för mig!
Många kramar & tankar till dig & C
Tappainte hoppet & Mimmi;
Varma hälsningar och kramar till er med <3
/Jenny
