Den 19 mars 2011 - Slutet
Allting är över. Slut.
Och jag sitter här vid min dator och gråter.
För att det är för sent att vända tillbaka.
Är det bara jag som sörjer?
Var det bara jag som kände något? Som känner?
Intalar mig att det kommer gå över.
Det kommer sluta kännas svårt.
Jag kommer kunna bygga upp en vardag igen, ett liv
där inte varje andetag gör ont.
Men jag förstår inte hur jag någonsin ska våga älska igen.
Sminkade mig i morse. Inte så smart kanske.
För när jag började gråta rann mascara längst mina kinder
och kletade ut sig kring ögonen.
Jag såg ut som en tvättbjörn eller något. Inte så vacker i alla fall.
Sen har jag gråtit och gråtit och gråtit.
Ser mig i spegeln efter nästan två timmar och inser att jag gråtit
så mycket att ansiktet nu är helt rent. Inte ett spår av mascara kvar.
Varken på kinder, runt ögon eller på ögonfransarna.
Då har man gråtit rätt mycket.
Så mycket att man nästan kan le åt sig själv.
?
Men vad har hänt?
Kram
Varför så mycket gråt?
Bamsekram Mimmi
kram på dig. carina
Olycklig kärlek. Svek. Lögner. Avslut.
Inget jag vill eller orkar skriva mer om.
Men tar tacksamt emot kramarna <3
Ush vad jobbig svår smärta. Hur har du det i dag? kramar
Hej Jenny! Jag satt och kollade på inferno och det avsnitt som du var med i. Så hörde jag när du pratade om din blogg och blev naturligtvis väldigt intresserad. Jag tycker att du är en väldigt stark person som skriver i denna blogg om hela din vardag. Jag, som just nu läser på univeristet om psykisk ohälsa finner din blogg väldigt inspirerande och motiverande till att vilja lära mig ännu mer, framförallt om bipolär men även om psykisk ohälsa rent allmänt. Jag hoppas att du fortsätter att skriva i din blogg, för den påverkar/inspirerar/motiverar, iaf mig och jag tror att det finns fler som håller med mig i det jag skriver. Du har alla förutsättningar i världen för att lyckas och en otroligt söt dotter som jag såg i avsnittet. Ge inte upp!:)
Tristessa;
- Har varit och är fortfarande tufft. Men det måste gå... En dag i taget. Hur mår du nu?
Emma;
Tack snälla för de fina orden!
Har tänkt fortsätta skriva, även om det blir mindre i perioder - som nu när jag mår för dåligt att orka, eller när jag mår för bra för att hinna med
;-)
Kramar till er!
/Jenny
Men vännen...Har varit bortkopplad från världen ett tag under påsk och befunnit mig i mitt paradis långt bort från verklighetens bekymmer, och blir helt bestört när jag läser detta... Du vet att jag tänker på dig och hoppas att allt går bra <3 <3 <3 kramar om hårt och länge
Publicerar ju ett tag efteråt...så nu har en månad gått. Och jag har vant mig vid tanken/situationen lite iaf. Fast det har varit tufft ett tag. Tänker på dig/er med!
Kramar tillbaka / Jenny