Den 7 novermber 2010 – Att vara jag

Läser igenom sådant jag skrivit tidigare. Alla inlägg de senaste två veckorna.

Tänker att jag inte alls är konsekvent. Att min blogg är en enda röra.


Ena dagen skriver jag om ensamhet, sorg och mörker.

Nästa dag springer jag runt i regnet och är bara lycklig, lycklig, lycklig!

Från tvivel på mig själv till glädje över en liten pryl.

Från en känsla av att vara misslyckad till lättsamma inlägg om heshet.

 

Tänker att jag kanske borde hålla mig till en slags inlägg,

ha en tydlig inriktning på bloggen.

 

Sen kommer jag på att det är ju precis det jag har!

Jag skriver ju om att vara bipolär. Och om att vara jag.

Och det är precis såhär jag är. Upp och ner. Från glädje till sorg.

Från lycka till förtvivlan. Om vartannat. Hela tiden.  

 

Fast i mindre utsträckning numera. Kortare perioder. Inte lika djupa

svackor eller höga höjder. Kanske mer ”normala” svängningar.

Vad det nu det är..?

Men bra och dåliga dagar har vi väl alla...eller? ;-)


Kommentarer
Postat av: Skånskan

Hej Jenny! Jag känner med dig ang jobbet och ditt "kändisskap". Jag har ännu inte gått ut offentligt med min diagnos, men kanske i ett senare skede. Jag har inspirerats att skaffa mig en egen blogg, titta gärna inom om du har lust. Ta nu väl hand om dig. Kram Skånskan

2010-11-20 @ 16:38:48
URL: http://www.nuardetmintur.blogspot.com
Postat av: Skånskan

2010-11-20 @ 16:39:34
URL: http://www.nuardetmintur.blogspot.com
Postat av: kristian

Det bästa med din blogg är att jag känner igen mig i så mycke och känner mig där med mindre ensam!!!!!!!



kram Kristian

2010-11-20 @ 20:07:39
Postat av: Jenny

Skånskan

- Kul att du hittat hit :-D

Ska absolut titta in på din blogg med!



Kristian

- Tack!! Precis vad jag vill åstadkomma & JAG känner mig också mindre ensam när du bekräftar att du känner likadant ;-)



Kramar till er båda!

2010-11-21 @ 22:01:14
URL: http://remiss.blogg.se/
Postat av: mimmi

Det är likadant för mig. Känner också igen mig i dig Jenny och mindre ensam.

2010-11-23 @ 21:39:24
Postat av: Jenny

Tack mimmi! Man är nog sällan så ensam som man tror... Alla ni som läser och skriver till mig är i alla fall aldrig ensamma - ni finns ständigt med mig i tanken! Och jag är aldrig längre än ett mail eller en kommentar bort!



Kram Jenny

2010-11-24 @ 00:45:09
URL: http://remiss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0