Den 25 oktober 2010 – En dålig dag...eller natt rättare sagt...
Jag lägger så mycket tid på att försöka. Jag vill ju hjälpa. Kanske gör jag det.
Eller så är jag bara en enda, ensam och obetydlig liten människa.
Jag anstränger mig nog mer än vad som kan begäras. Ibland blir det för mycket.
Men jag vill ju så gärna...
Det är viktigt. Och hur säger man nej till någon som ber om hjälp?
Som greppar efter halmstån?
Samtidigt så undrar jag, vem som kommer bära mig när jag inte orkar gå?
Finns det någon som kommer stötta och hjälpa mig de dagar jag behöver det?
Har jag bara blivit allas vän utan att själv ha några vänner?
Tvivlar på mig själv. På min förmåga och min ork.
Tvivlar på det jag gör, att det har någon betydelse i ett större sammanhang.
Känner mig ensam och misslyckad.
Vem vill ha någon som mig? Vem kan älska någon som mig?
Sömnlösa nätter gör mig illa.
Kramar om i massor!!!
Kramar tillbaka - i massor!!!
/Jenny
Precis som du funnits för mig i de svåra tider som vi haft, så finns jag här för dig - glöm aldrig det! Det är bara att skriva några rader närhelst du behöver. Du har varit ett så oerhört stöd trots att vi aldrig träffats - ändå känns det som att du vet mer om oss än de flesta. Du måste säga nej när du inte har orken, för du kan aldrig offra dig själv för andras skull. Du måste själv först och främst ha styrkan att leva ditt liv. Massor av kramar och styrka, kärlek och tro och hopp <3
Annica!
Tack för varma, omtänksamma, fina ord!
Jag är så glad att jag har kunnat bidra med något för er. Inget ger så mycket kraft som att få höra att det man gör betyder något för någon. Helt plötsligt orkar man besvara hundra mail till :-)
Många kramar & tankar till er!
/Jenny
