Den 24 oktober 2010 – Bulten & jag
Var på bio med Lova. Under 33 minuter visades fyra olika tecknade program.
Ett handlade om Bulten. En rosa hund. Han söker efter en kompis och konstaterar
efter ett tag att grannhunden är en riktig ”okompis”.
O är en bra bokstav. Den kan sättas framför i princip vad som helst och vips har man
ett helt nytt, användbart ord som ingen kan misstolka.
Okompis. Självklart!
Jag har nog några okompisar. Men förhoppningsvis fler kompisar.
Fast jag känner mig ensam ändå ibland. Och misslyckad.
Bultens vän visar sig vara en spindel. Som funnits där hela tiden, fast Bulten inte insett det.
Det är lätt hänt. Att bli hemmablind. Att missa det självklara.
Det är nog en viktig del av det där som kallas ”att vara lycklig”. Att kunna se det man har.
Och att uppskatta och glädjas över det.
