Den 23 oktober 2010 – Mimmi Mus
Jag ringer till kompisarna här i Göteborg. För att föreslå att vi ska ses.
Dom svarar och jag säger vem det är...och så...tystnad.
Följt av skratt. Alla. Varje gång!
Jag är så hes att jag bara kan pipa. David kallar mig för Mimmi Mus.
Både han och familjen skrattar varje gång jag försöker prata trots
att dom borde ha vant sig vid det här laget...
Till och med Lova tycker det är kul.
- Kom min lilla Lova, piper jag.
Hon skrattar och viskar/väser tillbaka ”kom min lilla mamma”.
Och så skrattar hon lite till.
Nåja, det är väl trevligt att jag är underhållande och roar folk i alla fall :-p
Härligt med glädje:) Hoppas att rösten snart bestämmer sig för att återvända till dig! Du verkar ha en alldeles bedårande dotter med glimten i ögat:) Kram kram
Hoppsan...Min kommentar ovan blev utan avsändare! Min man säger alltid att jag knappar för fort - stämmer nog hihi...
Tack! Ja, hon är ett underbart litet charmtroll! Men det är klart jag tycker det som hennes mamma =)
Kramar Jenny
