Den 14 oktober 2010 – Dags för Inferno!

Idag sändes det allra första avsnittet av Inferno, tillika det avsnitt

där jag medverkar!

Måste erkänna att jag var riktigt nervös innan sändning. Trots att

jag fått se programmet innan och visste vad som skulle visas.

Det jag var nervös för var nog mest hur de runt omkring mig skulle reagera.

Dom som kanske vetat om, men inte riktigt fått se eller höra allt...

 

Men jag berättade om programmet i ett mail till alla mina vänner på

Facebook tidigare i veckan. Så många av dom tittade nog...

 

Nu efteråt känns det bra. Bara bra.

Många har hört av sig. Både familj, vänner och människor jag inte känner.

De allra flesta har bara haft positiva saker att säga.

 

Jag är så glad att jag fick chansen att medverka. Att göra skillnad.

Om så bara för en enda person!

Jag har haft tur, (hårt slit för egen del också), men ändå tur!

Nu vill jag ge tillbaka lite av det livet, världen har gett till mig.

Och kunna hjälpa någon annan. Ge lite kraft. Lite tro på ett bättre liv.

För det kan man få. Och alla förtjänar det. Att få må bra i hjärta och själ.

 

Tack alla för underbara kommentarer! Tack för allt beröm!

Tack för att ni tittade. Tack för att ni läser!

Tack för att ni finns!!!



Länk till Inferno på webben: http://www.ur.se/play/158882


Kommentarer
Postat av: Annica Skoglund

Åh, det är du som ska ha massor av tack - genom det programmet fick vi kontakt med dig, och vi fick kraft, ork och känslan av att det finns en framtid. Som jag sagt tidigare så är du en förebild, och med ditt engagemang så stärker du oss:)

Kramisar

2010-11-03 @ 05:19:51
Postat av: catrin

Jag såg just det programmet på UR play. Jag har själv borderline som de tar upp i ett senare program och tycker det är jättebra att det görs uppmärksammande repotage och liknande i ämnet psykisk hälsa för folks ökade medvetande. Vi är inte galna, korkade, onda osv... Vågat och modigt att ställa upp i programmet! Och din dotter e ju bara för söt, skrattade högt när hon fick syn på nyckelpigan.



Keep up!

2010-11-03 @ 07:26:11
URL: http://blogg.passagen.se/catrin-tin
Postat av: Jenny

Annica - Tack ännu en gång =)

Det är nog ett ömsesidigt givande och tagande av kraft och energi. Utan er som läser, kommenterar, berömmer och uppmuntrar skulle jag nog inte orka ge lika mycket tillbaka.



Catrin - Tack!

Tycker också att det är ett bra och viktigt program såklart ;-) Som en del i att försöka informera och förändra samhället, vilket verkligen behövs! Mer än vad man kanske kan ana.

Och tack för berömmet till/om min lilla Lova. Tycker också hon är underbar - men det är klart jag gör som hennes mamma, så att höra det från andra värmer alltid hjärtat!



Kramar till er båda!

/Jenny

2010-11-03 @ 19:27:18
URL: http://remiss.blogg.se/
Postat av: Magdalena

Hej!

Jag har precis sett programmet där du medverkar och jag tyckte att det var jätteintressant att att höra dig berätta om hur din vardag med sambo och barn fungerar.

Jag hoppas att du fått positiv respons efter Inferno!

Kram, Magdalena

2010-11-04 @ 18:39:26
URL: http://alldelesunderbar.bloggagratis.se
Postat av: Jenny

Hej Magdalena!

Tack! Vad kul attdu gillade programmet! Jag har fått massor av respons - och den allra mesta har varit väldigt positiv. Vilket såklart känns jättekul =)



Kram Jenny

2010-11-04 @ 22:14:13
URL: http://remiss.blogg.se/
Postat av: Karin

Hej Jenny!

Modigt av dig att du vågar ställa upp i ett program sådär.

Jag skulle bara vilja säga en sak, då det gäller föräldraskap om man känner sig svag (för att man mår psykiskt dåligt eller har fysiska handikapp, eller kanske både och).

Det behöver inte vara en nackdel för barnet att man har de här handikappen. Det kan till och med vara en fördel.

Barn till handikappade föräldrar brukar vara oerhört fantastiska,

och det är ingen nackdel för dem, att leva sig in i att andra kan ha det svårt.

Det kan verkligen öka deras emotionella intelligens och även deras utveckling.

Så du kan tänka på det i de stunder du är svag.

Det gör jag, och det stärker mig.

Min dotter är också sådär alltigenom underbar, och det kan hon delvis ha fått ifrån att jag inte haft/har det alldeles lätt.

Jag tänkte redan innan din dotter kom med i bild: "Hon har nog en fin liten dotter". Och det hade du. Tänk att det beror på att du är du, som gör att hon blir sådär underbar, och att det handlar om hela den biten "du har", även dina svaga stunder,

som förmodligen skapat henne.



Kram Karin

2010-11-08 @ 00:16:19
Postat av: Jenny

Hej Karin!

Och tack snälla för alla fina & varma ord!

Jag blev tårögd när jag läste din kommentar.



Tror absolut att det ligger mycket i det du skriver - att barn till föräldrar med handikapp av något slag utvecklar en större emotionell kompetens.

Och blir sådär extra underbara <3



Sen får man väl vara noga med det där också att betona att dom inte behöver "ta hand om" och att inget är deras ansvar eller heller deras fel.



Men att få uppleva alla slags känslor och se även det svaga, tror jag precis som du kan ge något positivt om man tar hand om det på rätt sätt!



Tack igen! Och grattis till en lika underbar dotter!

Man kanske får dom barn man förtjänar ;-)



Kramar Jenny

2010-11-08 @ 01:10:39
URL: http://remiss.blogg.se/
Postat av: Karin

Visst, det är jätteviktigt att de "inte ska få ta hand om". Det är det man ska tänka på.

Det jag har känt just nu,

som gör att jag, som mamma, tycker att jag fyller en "dålig funktion" är om jag varit f ö r dyster, lite f ö r länge och när hela tillvaron är nattsvart.

Då vill man ju inte föra över det på barnet.

Hur ska hon kunna vara glad, när jag inte är glad alls?

Men jag träffar en psykolog då och då, och hon sa om det sist, att min dotter får mycket intryck på andra ställen: skola och kompisar o s v.

Så hon hämtar till stor del sin glädje där också.

Jag har för övrigt psykosomatiska besvär med värk och fibromyalgi Och trötthet (blir extra trött om jag tar starka värktabletter och sömnmedicin.

Då går ju kondisen och hälsan och allting ner.

Det är då man känner sig skrutt och tillvaron blir så dyster hela tiden.

Du kan ju nå mig på mitt mail om du vill, som jag skrev upp här, om du vill dela erfarenheter.



:-)

Kram

Karin

2010-11-08 @ 16:42:01
Postat av: Jenny

Så är det...svårt att vara den glada mamma man vill vara när det är tungt för övrigt (psykiskt, fysiskt eller både ock). Men man få ge det man kan i sådana perioder helt enkelt. Bara finns med. Vara där. Slötitta på en film ihop. Och inte glämma bort det där du skriver - att det finns glädje att hämta på andra ställen för dom. Skratt med kompisar på dagis, bus med andra vuxna och bara glädjen över att mamma finns där för en kram ibland!



Många kramar till dig!

/Jenny



(Du kan också nå mig via mail om du vill - gå in på kontakt på startsidan)

2010-11-09 @ 15:17:25
URL: http://remiss.blogg.se/
Postat av: Ingela

Jag hoppas hoppas hoppas att det är många som ser de här programmen av UR. Jag såg ett par i dag för första gången, på UR play.

Jag vill tacka dej för att du var med. Det tyckte jag att du gjorde bra. Det är så viktigt att visa upp vår vardag, att visa att vi med diagnos inte är så skrämmande. Vi har våra svackor att kämpa med,men vi är inga monster.

Själv bloggar jag om hur det är att leva med en bipolär variant; Cykloid psykos.

Kram / Ingela

2010-11-17 @ 20:23:56
URL: http://virvlar.blogspot.com/
Postat av: Jenny

Hej Ingela!

Tack! Och vad kul att du gillade programmet (programmen) =)

Tycker precis som du - att det är viktigt att visa på att vi trots allt är ganska vanliga personer, mitt ibland alla andra!

Ska titta in på din blogg imorgon! Nu ska jag sova ;-)



Kram Jenny

2010-11-18 @ 00:59:27
URL: http://remiss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0