Den 14 mars 2010 – Att se sig själv genom andra...
Jag har en vän som jag har pratat med mycket
den senaste tiden. Ofta och länge.
Om jobbiga, tunga, sorgliga och hemska saker.
Ändå skrattar vi mycket. Det behövs för att orka.
Hon pratar. Jag lyssnar mest.
Vi pratar ju aldrig om dig, säger hon ibland.
Men samtalen ger mig så mycket ändå.
Genom att svara på hennes frågor om livet får jag
svar på mina egna.
Fast ibland när jag ger henne råd känner jag mig som en hycklare.
Jag lever ju inte som jag lär...
Men jag blir i alla fall medveten om vad jag tycker
egentligen och vad jag borde eftersträva för egen del.
Men det är svårt ibland. Och när jag inser viktiga saker
så vill jag varna andra med. Men hur ska man kunna göra det?
Alla vill ju begå sina egna misstag.
Och alla tror att det finns baktankar med allt.
Sorgligt nog.
Å jag vet så väl vad du menar, jag lever inte heller som jag lär, jag är en hippocrit som gärna råder andra att agera precis tvärs emot vad jag gör själv. Och då är ju problemet att man precis så medveten att man fattar att man inte handlar så som man skulle vilja, men saknar just det där sista som gör att man lyckas handla så som man vill.
Och jag vill också rädda ALLA andra, ingen ska behöva begå mina misstag tänker jag, men så som du säger, alla måste göra sina egna. Och det är ju så svårt att acceptera...
Men vi kämpar på, så kanske vi når ända fram en vacker dag... :-)
Varma kramar,
BabyB
