remiss.blogg.se

Igår kväll, när jag inte hade något bättre för mig,

fastnade jag framför filmen ”Min stora kärlek”.

(Trots att jag sett den mer än en gång förut).

I vilket fall funderade jag på det där med inre

och yttre skönhet. Att det måste ha blivit nåt fel där.

Tänk så mycket enklare det hade varit om man kunde

se en människas inre och döma därefter istället.

Undrar hur jag skulle se ut då?

Jag känner inte att jag är någon ond eller elak person,

men jag har trots allt dåligt samvete för att jag inte är

så osjälvisk som jag skulle önska.

Jag hade till exempel valt att fixa mina tänder framför

att skänka pengarna till någon som behöver dom bättre.

Såklart hade jag inte sagt att ”jag saknar faktiskt redan tio

tänder och vill rädda dom jag har kvar” om jag hade ett

svältande barn framför mig och fick välja vad jag ville göra

med en större summa pengar.

Men hade det inte varit en så tydlig och konkret situation så

hade jag lagat mina tänder. Och jag skäms över det.

Men är jag lagom ful för det? Eller skulle jag behövt vara fulare
om det var insidan man såg?
Ja...sånt ägnar jag min tid åt att fundera över.
Givande, eller hur?! ;-)