Den 24 januari 2010 –Stundande besök...
Imorgon är det dags för besöket med försäkringskassan.
Min handläggare där vill träffa mig, Dr Anders och Emmy
för att diskutera framtiden. Hur den ser ut för mig.
Jag tycker det känns ganska jobbigt.
Vet inte riktigt vad jag ska säga eller vad
det är meningen att vi ska komma fram till.
För på något sätt har det som skulle hjälpa mig,
planen till ett bättre, friskare, stabilare liv gått helt
åt h-vete. Jag mår ju sämre än någonsin.
Fast på ett helt annat sätt än innan.
Så länge jag kan minnas har det varit djup ångest
varvat med hypomana perioder. Himmel och helvete
om vartannat. Jag har velat dö och jag har älskat livet.
18 månader sen = lite smådeppig i perioder.
12 månader sen = diagnosen bipolär.
10 månader sen = utslagen av litiumet.
Idag = totalt likgiltig, orkeslös och trött på allt.
Ingen vidare utveckling va?
...känner igen mig i utvecklingen! :-(
Klarat mig hyffsat i 20 års tid fram till diagnosen(sökte akut hjälp, orkade inte mer)i juni - 09. Började med
bl a Lamictal...seroquel depot, lugnande , sömntabletter(tack o lov, äntligen veta att man kan somna de DÄR nätterna), nu litium och antidepp.
Snart struntar jag i alla mediciner bara de inte tar sömnpillrena ifrån mig. Kram till dig! :-)
Ja, sömntabletterna är verkligen en, bokstavligt talat en livräddare ibland! Att kunna söva, somna, sova bort ångest och jobbiga nätter!
Kramar!
