Den 6 december 2010 – Anledningen...
Jag har funderat hela helgen. Försökt förstå.
Vad var det som hände i fredags? Varför blev det så fel?
Har mitt vanliga måndagsbesök hon Emmy (min psykolog).
Berättar om helgen. Och om vad jag tror.
Att det blev många nätter med för lite sömn.
Dagar som var jättestressiga.
Och så den utlösnade faktorn, avsnittet av Inferno i torsdags.
Det väckte känslor hos mig som var jobbiga. Påminde mig om
en tid då jag resonerande annorlunda än idag. Påminde om en
tid för många år sedan då livet var nattsvart.
Sen sköt jag undan den känslan. Stängde av och fokuserade på att
fixa jobbet på Lokaltidningen nästa dag.
När sen fredagen led mot sitt slut och det blev natt.
När jag kopplade av, då kom alla känslorna upp till ytan.
Det gick så snabbt. Helst plötsligt hade jag färdats flera år tillbaka.
Nu och då flöt ihop. Jag fastnade i en känsla från förr.
Och i ett beteende som hörde den tiden till.
Emmy trodde detsamma. Att jag inte tagit mig tid och tillåtit mig
känna direkt när det blev jobbigt.
Träffade Dr Anders också. Han sa också likadant. Dessutom sa han
att jag måste tänka på vad jag utsätter mig för.
Att innan jag ser ett sådant program eller på annat sätt öppnar mig
för sådant som kan vara jobbigt – så måste jag se till att förutsättningarna
är de rätta. Att jag mår bra. Är utvilad och känner mig stark nog.
Tror han har rätt.
Måste börja tänka mig för.
Undvika sådant som kan få mig att må dåligt igen.
För jag vill aldrig mer må som förr, jag vill aldrig mer må som i fredags.
Håller tummarna för dig. Det kommer nog bli lättare. Låter som att du har bra bakup.Så skött om dig. Kram Mimmi
Tack Mimmi!
Jo, jag har ett fantastiskt stöd i människorna runt omkring mig. Både privat och inom vården.
Och det är jag väldigt tacksam för!
Kram Jenny