Den 19 juli 2010 – Semesteravbrott

Har inte varit hos Emmy på tre veckor nu. Hon har semester.

Men den här veckan var hon på jobbet och jag hade fått min

”vanliga måndagstid” om jag ville/behövde komma.

 

Vi åkte från Göteborg igår, delvis för att jag skulle kunna gå dit.

Kände att det behövdes.

Det är mycket tankar som snurrar. Mycket stress inför framtiden

och hur den ska bli.

 

Det kan man väl se som ett tecken på att jag har utvecklats det senaste

året. För förra året förstod jag inte att det skulle kunna bli jobbigt

med ett sommaruppehåll.

Men i år var jag medveten om att det skulle kunna bli tufft.

 

Dessutom mår jag på det stora hela bättre som orkar vara orolig för

framtiden och hur det ska gå med jobb och allt annat.

Sånt har jag inte riktigt haft ork att tänka på tidigare, när jag mått

som sämst. Då har allt handlat om att klara ännu en dag.

 

I vilket fall så är det lite jobbigt nu. Lite tungt trots solen.

Men jag ska väl ta mig igenom det med.


Kommentarer
Postat av: emma

härligt att få följa dig igen i din "berättelse" ...kram

2010-08-14 @ 01:54:42
Postat av: Jenny

KRAM!

2010-08-14 @ 21:35:09
URL: http://remiss.blogg.se/
Postat av: Marianne

Tack för den fina artikeln i Allas.Jag kände verkligen igen mig. Jag har kämpat i över 50 år innan jag fick rätt medicin. Inläggningar på låsta avdelningar, många mediciner som inte hjälpte, elchocker... you name it.

Det värsta för mig är att jag ännu skäms ibland inför mina nu vuxna barn att jag inte varit en bra mamma. Jag gjorde ju bara så gott jag kunde.

Ha det bra och fortsätt upplys om denna sjukdom som ibland kan vara så diffus.

Kram

Marianne

2010-09-11 @ 13:19:22
Postat av: Jenny

Marianne!



Tack själv för dina fina ord och att du tittade in här hos mig. Jag tycker inte alls det är "bara" att göra så gott man kan. Trots allt, så är de allra flesta mammor de bästa mammorna i världen åt just sina barn. För vem kan älska dom mer?! Trots att det inte alltid är så lätt.



Jag vet att min Lova har det bra. Men tror aldrig att jag kommer kunna tänka på det gågna året och vad hon har fått utstå utan att det värker i mig av sorg för att hon under perioder hade en mamma som inte var närvarande.



Jag är en fantastisk mamma ändå som kämpat och kämpar varje dag för att må bra och finnas för henne. Precis som du för dina barn.

Det dåliga samvetet är bara ett bevis för hur mycket du bryr dig om dom - och DET gör dig till en fantastisk mamma!



Kramar Jenny

2010-09-11 @ 22:40:31
URL: http://remiss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0