Den 13 oktober 2009 – Oron!
Från början var det nog främst familj och vänner som läste
den här bloggen.
Men med tiden har det tillkommit andra läsare
Flera med samma eller liknande diagnos som mig.
Och jag läser ofta på deras bloggar med.
Kommentarerna som lämnas värmer.
På något sätt blir det väldigt viktiga relationer,
om än ”bara” över nätet.
Så när någon läsare helst plötsligt försvinner.
Dvs varken kommenterar, mailar eller bloggar själv,
så blir jag lite orolig.
Att han eller hon kanske har en jobbig period. Eller ännu värre...
Men det är val i grund och botten något bra.
Trots allt.
Att vi är många som befinner oss i liknade situationer.
Som bloggar. Och som har funnit varann.
Det finns en förståelse där som ingen annan kan ge.
Och att det även finns en oro för varann är väl ett tecken
på att vi alla funnit nya vänner som bryr sig! :-)
