Den 9 november 2009 – Ensam överallt och ingenstans
Ont.
Ont, ont, ont.
Har inga ord.
Ingen ork att försöka förklara.
Bara ett stort svart mörker inom mig just nu.
Måste gå ut.
Ensam i natten.
Försöka andas.
Fylla bröstet med kall luft istället
för allt det där mörka, trassliga och onda
som finns där nu. Som kväver mig.
Se mig. Hjälp mig.
Jag kvävs, men ingen reagerar.
Ingen fångar upp mig.
Ingen finns här nu.
Krama mig. Älska mig.
Jag är ENSAM.
Och jag har så ont.
vet igentligen inte vad jag ska skriva men ville ändå skriva nått!!! Känner igen det du skriver och det gör så ont i mig!!! STORA kramar!!!
Du är inte ensam!! Fattar hur du känner det, men du är inte ensam! Önskar bara att jag kunde ge dig en stor, stor kram, sitta vid din sida och gråta med dig, dela din smärta, ditt mörker. Befinner mig visserligen flera mil från dig, men om jag får så vill jag dela det ändå!!
KRAM!
kärlek
Känner..förstår..delar..en klapp på axeln..en trygg varm kram...
önskar att du kunde förstå..att vi kunde förstå ..hur vackra vi alla människor eg är..att vi alla har något bra å fint att tillföra..
omöjligt..nej..svårt..ja...
Har nyliegn börjat med min DBT terapi..undrar så om det kommer att funka..vet du något om den?
KRAM
Tack för alla kramar <3
Tess;
- Ang DBT så har jag ingen aning. Har aldrig blivit erbjuden el informerats mer om det. Men har hört att den ska fungera bra för dom flesta...Så hoppas den kan hjälpa dig!
