Den 6 november 2009 – Kan jag inte bara få vara?!
För ett tag sedan fick jag en kallelse för cellprov på livmoderhalsen.
Ni vet, den där undersökningen man erbjuds vart tredje år...
Idag fick jag hem svaret.
Provet visade att jag har cellförändringar.
Det kan vara en ofarlig infammation som läker ut av sig själv,
det kan vara förstadiet till cancer eller i värsta fall cancer.
En mer omfattade undersökning ska göras om ca 3 månader.
Då ser man om cellförändringarna kvarstår.
Jag VET att det inte behöver vara något.
Att det kanske visar sig vid nästa besök att det inte är någon fara.
Men det är klart att jag funderar ändå.
På vad det kan innebära...
Bland annat på risken för att det sprider sig till livmodern?
Och kommer jag kunna få fler barn om jag en dag vill det?
Operation är steg 1 om nästa undersökning också visar på förändring.
Sen blir det täta kontroller.
I och för sig så är jag inte så förvånad.
Eller, det kanske inte alls hänger ihop, men nästan ända sedan Lova föddes
har jag känt att det är nåt som är fel.
Jag har haft småblödningar, kramper och värk, för att nämna några
av problemen.
Har varit både på sjukhuset och hos privata gynekologer, men fått höra
att det beror på ”omedvetna spänningar” efter förlossningen
samt skör hud och sköra slemhinnor...
Fått salvor och man har sagt att ”det blir bättre med tiden”.
Det är över två år sedan förlossningen nu.
Och mina problem har bara blivit värre.
Nu ska jag inte ta ut någonting i förskott.
Det är kanske ingenting.
Men jag är så trött på alla ständigt uppkommande nya negativa provsvar.
Det hade varit så skönt, att bara en endaste gång,
få hem ett provsvar av något slag, som visar att allt är bra.
Åh, jag hoppas verkligen för din skull att det inte är något alls. Att du ska kunna sopa det där under mattan lika fort som det kom.
Kram på dig!!!
Å varför ska du behöva gå och vänta 3 hela månader?Varför kan dom inte göra undersökningen nu? Så du slipper oroa dig.Finns inget värre än att gå och vänta. Var rädd om dig och hoppas att det inte är något. Kram Carina
Kan läka ut av sig självt på ett par månader - så därför får man vänta. är det cancer så är det en form som tar upp emot 10 år innan den är fullt utvecklad, så det är ingen fara att vänta några månader. Men såklart lite jobbigt att gå och vänta...
Tack & kram till er båda!
Men åh Jenny. Kramar i mängder till dig. Försök tappert att leva i nuet vilket betyder att du inte vet vad det betyder. Bara att det finns förändring. Ingenting du kan påverka eller göra något åt förrän hos läkaren om tre månder. Njut av Lova...
Åh!!
KRamar