Den 16 november 2009 – Årets viktigaste dag
Varje jul, varje år har jag åkt med familjen till släkten i Oskarshamn.
Där bor hela släkten på mammas sida.
Mostrar, morbröder, kusiner och kusinbarn.
På julafton samlas vi allihopa och äter julbord, tittar på Kalle
och byter julklappar såklart!
Jag älskar julen.
Det finns ingen annan dag på året som kan jämföra sig med julafton.
Den dagen är magisk.
I år ska vi inte åka.
Och jag vill bara gråta varje gång jag tänker på det.
Dels för att det är enda gången jag träffar släkten.
Dels för att jag vill att Lova ska få uppleva det underbara med
att få fira en så fantastisk, stor jul.
Med ”riktig” tomte, flera jämngamla barn och julklappar i drivor.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Det kommer bara kännas fel och jag kommer inte direkt bidra
till någon feststämning.
Så alternativen är att stanna hemma själv. Bara vara.
Eller att åka hem till en kompis som inte firar.
Se en film eller nåt.
Låtsas som det är vilken dag som helst.
Det kanske låter löjligt, men för mig är det jättestort.
Och det känns långt till nästa år...och vem vet om vi åker då heller?
Känner igen mig. Grät för mig själv flera gånger första julaftonjag firade utan min familj. Kändes liksom inte som att det var jul..... Hoppas ni kan komma iväg nästa år.
Tack!
Vad skönt det kändes att läsa det.
Hemskt såklart att du var ledsen, men nu känner jag mig lite mindre löjlig. Att det inte "bara är jag". Har så dåligt samvete för att jag är ledsen, men kan inte hjälpa det.
Kram
