Den 11 november 2009 – Vad händer med mig???
Hjälpte aldrig medicinen?
Vad är det som händer?
Varför mår jag plötsligt så dåligt att jag bara vill ge upp?
Sömntabletter i massor.
Jag vill bara sova bort allt tid.
Vakna först när livet är lättare igen.
Varför mår jag inte bra, eller i alla fall bättre längre?
Trodde att Lamotrigin var ”min” medicin. Rätt.
Men nu är livet nattsvart igen.
Sakta, sakta närmade jag mig punkten där jag nu befinner mig.
Långsamt mådde jag sämre. men jag fortsatte hoppas.
På en vändning. På att det var en tillfällig svacka.
Det var det inte. jag når snart botten.
Jag hatar det!!! Jag hatar att kräla runt där nere och inte
orka med vardagen. Och det gör så ont överallt!
Varför, varför, varför???
Varför jag?
Varför nu?
Varför, varför, varför???
Det är inte rättvist.
Jenny, blir så ledsen av att se vad du skriver, att du mår så dåligt. vet inte vad jag ska skriva som inte låter fel!!! vill så gärna att du ska må bra men jag kan inte ens föreställa mig hur du mår.
Vill mesta säga att jag tänker på dig massor och att jag finns där för dig!!!
En jätte stor kram!!!!
Detta hjälper ju tyvärr inte dig men det e ju exakt samma sak som hände för mig och e så fortfarande, vet inte om dom har helt fel medicin eller vad dom håller på med riktigt men nått måste dom göra snart tycker jag... Vet ju inte hur länga man orkar ha det så här!!!
Stora Värma Kramar/ Kristian
När min syster fick Lamotrigin sa hennes läkare att det kunde ta upp till ett år innan man kunde utvärdera effekten. Hjärnan har sina invanda "mönster" och de tar tid att bryta. " Du måste ha tålamod även om det är jobbigt". Min syster mår idag förhållandevis bra om man jämnför med hur det var innan. Hon har ätit Lamotrigin i två år och visst har hon perioder när hon är "nere" men de vara numera endast några dagar och de är inte förlamande, hon sover mer och drar sig undan men fungerar på jobbet.
Emma - Tack <3 Det/du betyder SÅ mycket för mig!!!
Kristian - Jag vet. Känner likadant. Hur länge orkar man?! Känns som man är en försökskanin ibland... Men bra dagar finns hoppet där. Hoppas det är så för dig med!
Tack Karin! Det känns både bra & jobbigt att det kan ta tid. Vad härligt att din syster mår mycket bättre idag! Mitt mål är att också kunna "fungera" normalt för det mesta. Klara av jobb och så...
Kram till er alla!
