Natten den 17-18 april - Mamman som glömmer...
På kvällen stoppar vi ner Lova i resesängen. Bara en kort stund senare vill David också sova.
Jag vill titta i reseguider, dricka vin och prata...
En stund senare står jag ensam vid diskbänken
och dricker bag-in-box-vin i min nya, fina negligé.
Jag känner mig ensammast i världen, trots att min lilla familj ligger och sover bara en meter bort.
En stund senare kryper även jag ner i sängen. Klockan närmar sig tolv.
Plötsligt vaknar jag av att Lova gnäller och oroligt bökar runt i sin säng.
Nej! Jag sätter mig hastigt upp. När fick hon febernedsättande senast?
Jag petar på David och frågar vad klockan var när han bytte på henne för natten?
- Jag tänker....halv tre kanske, svarar han.
Jag suckar. Frågar igen...
Jag tänker..., börjar David och jag ger upp.
Hämtar termometer och Ipren. Lova är varm som en liten kamin
och termometern visar mycket riktigt på feber, 39,3 grader.
Hon somnar snabbt om igen, men jag ligger vaken med dåligt samvete.
Hur kunde jag glömma fråga David om tiden igår kväll och hur kunde jag
glömma sätta klockan i natt??
Så till morgonen är jag noga med att sätta klockan på ringning och se till att hon får
både ny blöja, medicin och välling innan vi sover en stund till alla tre.
