Den 22 juli 2009 - Älsklingsungen :-)

Vi är tillbaka i Göteborg. Lova verkar glad att se oss igen.

Hon kommer och sätter sig i mitt knä. Myser och ser nöjd ut.

Lilla älskade, söta charmtroll.


Jag fortsätter ta mina smärtstillande tabletter. Vill inte sluta.

Dom för mig bort till en dimma där allt är luddigt, lulligt och skönt.

Dom gör att jag kan sova. Att jag slipper ångesten.

Eller ja, den finns väl där någonstans under ytan, men jag känner den inte.

Jag är med andra ord konstant lite påverkad.
Drogad om man ska vara riktigt ärlig.


Men konstigt nog verkar ingen märka något på mig...  


Kommentarer
Postat av: josefin

Förstår att det är oerhört svårt, men om du kan finna en liten, liten anledning att avstå från smärtstillande, som ångestdämpare, ta den möjligheten.

Har läst din blogg, ser att du kämpat på väldigt tappert och gjort jättestora framsteg. Håller tummarna för dig!

2009-08-02 @ 18:24:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0