Den 18 december 2009 – Försäkringskassan
Idag ringde min handläggare på Försäkringskassan.
Hon ville meddela att hon varit i kontakt med såväl
Dr Anders som min psykolog Emmy.
Dom hade kommit fram till en tid i slutet av januari för
att träffas allihopa och diskutera min framtid.
Det vill säga medicinering, behandling och återgång
till arbete.
Och ja, det är väl bra med lite planering.
Själv så tror jag att ett jobb hade varit mer än bra
när det gäller mitt välbefinnande.
Rutiner, självkänsla, lite socialt umgänge.
Men problemet ligger ju i att jag inte får något jobb.
Arbeten jag är egentligen är kvalificerad för (och som jag vet
att jag skulle klara utan problem), dom får jag inte för jag
saknar praktisk erfarenhet.
Arbeten av andra slag, exempelvis vårdjobb som jag haft innan,
eller jobb där det står att endast gymnasiekompetens krävs då?
Nej, dom får jag inte heller.
Oftast med motiveringen att jag är ”överkvalificerad”. Dom vill
ha någon med högre ambitioner som med största annolikhet
kommer söka sig vidare till något ”högre och bättre”.
Så vad ska jag göra då?
Trött på alla myndigheter som säger att dom blir såå
imponerade av mitt cv.
”Inte ska du behöva läsa något mer/annat. Du som har gjort
och hunnit med så mycket.
Det är sällan man ser ett sånt fint cv här på Ams, FK”,
eller vad det nu kan vara för institution.
Vill ni hjälpa mig att komma på fötter så ge mig ett riktigt,
värdigt jobb, lite rutiner och framtidstro.