Den 6-7 mars 2009 - Färden mot en mardröm
Jag vet inte hur jag ska lyckas ta mig hem från centralen.
Ringer David, men får inte tag i honom.
Bestämmer mig för att ta en buss. Den kommer direkt.
Busschauffören tittar undrade på mig när jag letar
efter plånboken i jackfickor och väska.
- Mår du bra, undrar han.
- Nej, eller jo, jag...jag vet inte vad jag ska svara riktigt.
In med dig, säger han bara. Sätt dig långt fram. Så mår du bättre.
Jag slår mig tacksamt ner på sätet längst fram i bussen.
Hemma är det mörkt och tyst. Bara katten Ester som möter mig i hallen.
Ringer David igen. Nu svarar han.
Han och Lova är och köper mat på ThaiWay. Dom är strax hemma.
Jag är svullen, yr och mår illa.
Har redan spytt tre gånger inom loppet av ett par timmar.
Och vi som ska ha vinprovning i kväll. Hur ska det gå..?
Men efter middagen mår jag bättre. Lite skakig bara.
Börjar förstå att det är den ökade litiumdosen
som är orsaken till hur jag mår...
Hittade din länk inne hos en annan aftonbladet bloggare, hade liksom ingen aning om vad din blogg handlar om, men jag gissar att det är ADHD?! Kan det stämma?
Själv bloggar jag om det och söker efter likasinnande med samma lika funktionsstörning.
Kika gärna in om du vill.
Kram
Yrvädret
