window.dataLayer = window.dataLayer || []; function gtag(){dataLayer.push(arguments);} gtag('js', new Date()); gtag('config', 'G-PSJLZDQ3T5'); ntent="http://publishme.se/" />

4-åringen!

Idag blir han 4 år, min älskling, min skatt! 
Så lycklig att han är här med mig.
Kärleken till (och stundtals från) honom är något av det bästa jag har i livet. 
Låter det tragiskt? 
I så fall har du aldrig verkligen älskat eller blivit älskad av en katt! 

(null)


Hela livet och ännu längre!

(null)
Älskar er för evigt och ännu längre mina skatter! 

När allt annat är svårt så finns ni som motivation att fortsätta. När jag känner mig ensammast i världen så finns ingen bättre tröst än en mjuk päls och en kall liten nos. 

Sett till människor så kommer jag nog dö ensam när den dagen kommer. Men sett till kärlek så kommer jag dö med det i överflöd av och till dessa magiska varelser! 

Maxisamtal

Idag är det sju år sedan min första katt, min underbara Molly fick somna in. Hon var speciell på flera sätt. Inte minst genom den kontakt vi hade. En kontakt som jag känner igen så mycket nu i det jag har med Maxi. 

Den senaste veckan har han kommit och lagt sig bredvid mig i sängen ett par gånger. Det brukar sällan hända. Han är ofta nära, men inte så nära att han ligger bredvid, päls mot hud. 

Nu ligger han här bredvid igen. Och vi har pratat om livet. Hur oerhört lycklig jag är över att min blyga lilla skrutt vågade klättra upp i mitt knä den där första gången för snart fyra år sedan. 

Han visste att det var hos mig han hörde hemma. Och numera vet jag det också. Kärleken till honom är så stark. Minsta hostning från honom och jag slänger mig genom lägenheten för att se så han är okej. Även mitt i natten. Hur skulle jag ha klarat mig utan honom dessa år? Hur skulle jag klara mig utan honom framåt? 

Mina katter, alla fyra. De två änglarna och de två som är här med mig. Som jag älskar dom!!

(null)

(null)

(null)

(null)



Kärlekens dag

Varje dag kan väl egentligen vara en dag av kärlek om man väljer det. Men en påminnelse om att tala om för de man har kära vad de betyder är nog ändå inte fel. Det är så lätt att glömma, tänka "i morgon" eller skjuta upp att visa den där uppskattningen. 

Den här tiden på året är rätt tuff. Förr var sen enbart det för att just i slutet av januari och fram till slutet av februari så låg min "måendesvacka". Det gör den fortfarande, men numera är jag beredd och förebygger i den mån det går. Men det har också tillkommit så mycket annat. Jobbiga saker som hänt just denna period och där minnena gör sig påminda. 

Bestämmer mig ändå för att det ska bli en fin dag - tillika alla hjärtans dag! 





Feeling

(null)

(null)

Vill så mycket. 
Ge så mycket mer. Orka ge så mycket mer.
Ha mer tålamod. Oändligt med tålamod. 
Vara den jag är när jag är som bäst. 
Det är så svårt att klara av. 
Men jag fortsätter försöka. 
Älska och bli älskad. 
Även om jag insett att det aldrig kan bli vad det en gång var. Jag kan aldrig backa bandet och göra om. Göra rätt. Göra annorlunda. 

Vill tro att jag haft kärlek på riktigt i mitt liv. Inte bara gett den utan också fått den. Att det varit på riktigt. Samtidigt så är livet i sig, mitt liv idag en motsägelse. Annars hade vi ju fortfarande varit här tillsammans. 
Kanske finns det flera som kan vara rätt. Men jag kan inte riktigt, inte fullt ut känna det. Jag vill tro det snarare än faktiskt tror det. Självdestruktivt kanske. Eller romantiskt. En kärlek som aldrig riktigt dör. Är det inte just det som är att älska? 

Ett år till :)

Sovmorgon, budapestrulle, kaffe, grattishälsningar, blommor, presenter, indiskt till middag, film, soffhäng och godis. 
Mer än nöjd med min dag ❤️

(null)



Ruta ett

Tillbaks på ruta ett. Tror det ligger något i min känsla av att inte riktigt passa in i den här världen. Jag resonerar så fel och tenderar ge andra människor alltför stora och viktiga roller i mitt liv. 


Jag sätter mig själv åt sidan för att uppfylla andras drömmar lite för ofta. Och när jag sen tömt mig på energi (och pengar) så står jag där och inser att jag inte får detsamma tillbaka. För att de flesta står sig själv närmast. Och det är antagligen så det ska vara. Så det måste vara för att fungera med och bland andra människor. Men det gör inte min besvikelse mindre. Och det gör känslan av att ha blivit utnyttjad så svår att mota bort. Som ut ett grått töcken växer den sig starkare inom mig. Fyller bröstet som nyss var varmt, ömt och fullt av kärlek med förvirring, självförakt, sorg, besvikelse och smärta. 


Det är så svårt att förstå hur något som bottnar i kärlek hos mig kan tas emot av någon annan. Nyttjas av dom, bidra till glädje och få dem att växa. Men också utan att generera något tillbaka på sikt. Jag ger tills jag är tom och väntar ständigt på att någon ska vilja fylla på mig. Ge mig kärlek och omsorg. Ta hand om mig, skämma bort mig och få mig att känna mig viktig, sedd, uppskattad och älskad. Men det blir aldrig så. Och när jag har slut på ork, när jag inte kan ge mer. Då tar också relationen slut. För då finns inget mer att hämta i den. Inte för någon. Så jag bygger upp mig själv igen. Intalar mig att den sanna kärleken inte bara finns i min fantasi. Bygger upp mitt energiförråd, sparar pengar, längtar efter någon värd att ge allt. Någon jag känner för. Någon jag tror på. 


Sedan blir det ändå samma sak igen. Och jag får börja om igen. Borde kanske bara inse att jag är den sorts människa som ska leva själv. Att det blir bäst så. För alla. Allra mest mig själv. Jag är trots allt gladare, tryggare och har bättre ekonomi när det bara är jag, barnen och katterna. Och vi har ju egentligen allt vi kan önska. Vi har varandra. 


(null)




Året som gick.

Fort gick det i alla fall. Och mycket hann jag med trots att det emellanåt känns som jag bara står och stampar. 

Året dessförinnan sammanfattade jag i både text och bild. Och det är ju lite kul att ha. Så nu ska jag göra ett försök att få ihop även 2023. Kanske inte lika omfattande, men ändå! 


Började året i London tillsammans med barnen. Fantastisk resa där vi hann med så mycket kul och där vi kunde ta varje dag precis som den kom och utifrån vår vilja och våra förutsättningar. 


(null)


Jag kom hem med en rejäl förkylning som satte sig på luftvägarna. Och för första gången på många år fick jag inse att jobb var uteslutet och sjukanmälde mig. (Och fick beröm av min chef (!) för det framsteget att faktiskt vila när jag behövde). 


Födelsedag och blev överraskad av familjen som dök upp lagom till middagen! Fick dessutom flera paket med posten. Har nog aldrig blivit så uppvaktad någon gång förr. Nästan så jag började undra vad som stod på. 

Men helt underbart såklart att få känna sig så älskad och viktig för alla de som är viktiga för mig. 


(null)


Katterna fyllde också år, 3 respektive 2. De firade med afternoon tea tillsammans med väl utvalda gäster. Scones, muffins och massa tillbehör. Och fick presenter. (Men lagom tills det var dags för charader så avvek de för att sova middag). 


(null)


Barnen slutade fyran respektive nian!! Jag har med andra ord sedan i augusti ett barn som går på gymnasiet - hur galet är inte det?! 

Blev ingen utlandsresa denna sommar, men vi hittade på en del tillsammans ändå. Spiderman på bio, break room, bowling, shuffleboard, Liseberg och massa annat som jag redan glömt. 


(null)


Hela tre klassiska konserter hann jag med under året, först ut var Tjajkovskij, sedan Schumann och slutligen Beethoven. 

Lite andra konserter blev det också. Crazy Lixx, W.A.S.P, Scorpions, Metallica och Albin Lee Meldau. Dessutom två shower med mycket skratt. Dels "Mamma ljuger" med vänner i Malmö och dels "Skäringer & Nessvold" i Göteborg med syster. Och så utställningar av Banksy och Van Gogh! 


(null)

Det har verkligen varit ett vänskapens år. Funnit en del nya vänner och umgåtts mer med de gamla också. Luncher, middagar, konserter, kvällar med vin, dans, film, en och annan övernattning, spel, fester och såklart - kaffe/fika :)


(null)


Julen spenderades med barnen, familjen och släkten ute i de småländska skogarna. Välbehövligt, underbart, men också lite svårt och sorgligt på samma gång. 

Och sist (inte sist under året dock) men inte minst så kom jag äntligen vidare i livet… Tvingades tillslut ge upp och släppa taget om det gamla. Och när jag lyfte blicken så stod han där. Det har inte varit lätt att öppna upp och våga vara sårbar igen. Men jag försöker och han är tålmodig. 

Det nya året började vi tillsammans i Prag. Med slott, kyrkor, broar, museer, öl, god mat, bad, shopping och välbehövlig tid för vila och varann. Sämre start kan man ha. Nu hoppas jag på en minst lika bra fortsättning! 


(null)





Nytt år - nu är det 2024

Vilken jul det blev… Så mycket känslor av både sorg och glädje. Sedan nyår på resande fot.
För trött för att skriva, så får bli lite bilder istället denna gång :)

(null)


(null)


(null)


(null)




It's the most wonderful time of the year

Har alltid älskat julen. Senaste åren har det blivit lite mindre magiskt för varje år. Men jag kan ändå inte riktigt sluta hoppas på den där julmagin. Att känslan som ändå finns där inom mig ska gå från glöd till eld. Med kärlek, lycka och färgsprakande känslor. 

Och även om jag inte kan känna det fullt ut så blir jag varm och glad av att få pynta, lyssna på julmusik, baka lussekatter, biscotti och mjuk pepparkaka. Koka knäck och göra ischoklad. Och känna dofterna av stearin, kanel och nybakt vörtbröd. 

(null)
December 2023 ❤️





Längtan efter något riktigt

Det är inte många gånger i livet jag känt att jag verkligen hittat rätt. Faktiskt bara en. 
Den gången visade det sig att det inte var ömsesidigt, så då var det ju inte menat. Smärtsamt såklart. Men trots allt så gav det mig en viktig insikt om hur jag vill att det ska vara. Hur jag vill se på min partner. Hur jag vill känna när jag möter hans blick. Att hur oense vi än är, så finns kärleken kvar när stormen dragit förbi. Någon jag inte bara vill vara med utan som jag inte kan tänka mig att leva utan. Och att få samma känsla tillbaka. 

(null)



Feeling blue

(null)

Jag är inte extremt klumpig. Och får dessutom lätt blåmärken. Ingen bra kombination… 
Såhär det det ut när man tappar en kartong med 10 kg kattsand på låret. Eller slinter med en alltför tung kasse som hänger över axeln. 


I still miss him…


I still miss him, he still hovers around my mind like an uninvited guest and I can't help it. It's okay when I'm awake. It's easier during the day, but when darkness falls and I'm alone with my thoughts, he appears and I can't chase him away.


There is no way to turn off my thoughts and find a small space of peace without thinking of him whom I long for so much. 

As many times as I have seen a stranger on the street whose shirt has reminded me of his eye color. The scent of an innocent stranger throws me back to the time when we were happy. All of that gets me thinking.


All that makes me miss the past. I keep myself busy during the days just to forget about him. I do everything I can to not be reminded of his face, his smell, the way he walks or the way he talks.

I do everything to not miss him because I know I shouldn't. I know I shouldn't but somehow I can't help it. 

And really, it's incomprehensible. I should hate him. I should hate the thought of him, his presence, everything to do with him.


And yet he's always there in the back of my mind, waiting for me to take down my wall and let him into my thoughts.

No one really understands. Nobody knows how I feel. I can't tell anyone. After everything he's done to me, I have no right to miss him.

Only a crazy person would miss him, and yet I do. So I keep quiet about it and suffer myself.


I know it's hard to let him go. I know nothing goes away overnight, but there's one thing I don't understand.

The rational part of me screams to forget him. It reminds me of all the horrible things he did to me.

It reminds me that he never changed his mind despite so many chances, and this time it could be no different.


But the emotional part of me, the inner part, keeps pulling him back. It keeps reminding me of his smile. It evokes empathy and yearning for him, even though it is wrong.

The truth is, I only remember all the good things.

I remember how he made me laugh so hard my stomach cramped. I remember how he larked just to bring a small smile to my face.

I remember all the crazy things we did together, how happy and carefree we were, with no worries at all.


We thought love was so simple. There were problems that we chose to ignore. We pretended nothing happened until they kept coming back and finally it was just too much.

Everything that we swept under the rug and hidden away came back like a slap in the face. There was no recovery after that.

I had him one day, and the next day he was a stranger. He was gone.

And I can't bring myself to forget him. I can't stop missing him. Although I know I should.


I know he doesn't deserve to be missed. I know I'm an idiot stuck in the happy times we had together. I know I'm the only one.

As I toss and turn in bed trying to get him out of my head, I know he's sleeping perfectly. I know he doesn't miss me and that he doesn't think about me.


Then I get mad at myself. I'm angry because I'm stuck while he let go a long time ago.

He was the one who ended it all. He was the one who didn't want to fight anymore. I wanted to make it work but he didn't care enough to try.

I kept giving him time and space to turn things around but he didn't see it that way. I guess I was just a stop on the road while I thought we would stay together much longer. I was wrong.

But you know what I've learned?

I'd rather miss him the way I remember him. I rather miss his good sides.


I know it's best this way because I know I would be unhappy if we stayed in the relationship.

Therefore, it is better that I miss him than that I am with him.


Dagens känsla

(null)

Tillbaks på ruta ett. Trött på min naivitet. Men jag är också tacksamt medveten om vad jag har i mina barn och vänner. Och katterna såklart. Allt är inte för bra för att vara sant. 

Mix av allt

Har gett upp att vara kontinuerlig och konsekvent här. Men det är ju min blogg, mina "regler" och det får vara lite rörigt och inlägg om vartannat i i tid. 

Helgen som gick innehöll i alla fall Skäringer och Nessvold. Mycket skratt med syster på Scandinavium. Välbehövlig kväll ihop. 
Kalas för systersonen hann vi också med. Nästa vecka väntar ytterligare några födelsedagsfiranden. En show, en middag och en fest. Kommer vara helt slut sen! 

(null)


(null)


Om

Min profilbild

RSS 2.0