remiss.blogg.se

Ska snart skriva mer om dokumentären där jag medverkar,
pressfotograferingen inför den och lite annat som hör till samma ämne.

Men är ni nyfkna kan ni kika på en av bilderna redan nu:

http://psyktv.wordpress.com/2010/08/31/pressfotografering/

Det är trots allt skönt att vara hemma igen.

Jag sov så extremt dåligt de flesta nätterna i Prag.

Sån där jobbig sömnlöshet när man bara inte kan somna hur trött

man än är och hur mycket ögonen än svider.

Ville inte ta sömntabletter heller och riskera att bli trött och seg

dagen efter. Och med det missa en hel dag till av vistelsen.

(Fick räcka med dagen som ”försvann” pga migrän).

Nu är min mamma här i Lund hos oss. Lova är såå lycklig :-)

Hon har världens bästa mormor!

Och jag har världens bästa mamma!

Igår blev det utforskning av stan. Strosade runt på gatorna.

Gick över Karlsbron till gamla stan och tillbaka igen.

Gamla stan



Utsikt från Karlsbron



Jag & Lova vid Lennon-väggen


Tittade på John Lennon-väggen och drack Daiquiri.

Köpte lite småsaker och åt middag.

Idag bar det av hemåt igen. Landade i Köpenhamn under em.

Hade gärna stannat ett par dagar till. Prag var vackert på ett lite...

...annorlunda sätt. Vi hann inte med allt vi ville göra.

Samtidigt så är det alltid skönt att komma hem.

Få sova i sin egen sköna säng! 

Prags zoo sägs vara ett av dom bästa i världen. Så vi åkte dit.

Egentligen är jag väldigt emot att gå på djurparker och zoo.

Jag vill inte sponsra en industri som tillfångatar och burar in djur

för att vi människor ska kunna titta på dom... Vidrigt!

Måste säga att jag ångrar mig djupt. Att jag svek mina ideal.

Och jag mådde uppriktigt dåligt av att se hur små utrymmen vissa

av djuren hade.

Som David uttryckte det, ”är det här ett av världens bästa, så vill jag

inte ens tänka på hur ett medelmåttigt zoo ser ut”.

Men får väl tillägga att en del av djuren hade det ganska rymligt och fint.

Lova hade roligt bland jättesköldpaddor, gorillor och flodhästar.

Men jag kände ändå ett sting av sorg i hjärtat hela dagen.

Tänkte på den där historien om isbjörnen som vandrade runt, runt i sitt

lilla utrymme (minns inte vilken djurpark) och olyckligt längtade ut.

Den dog av sorg tillslut.

Jag kommer inte besöka sådana ställen fler gånger.

Önskar att ingen gjorde det.

Vi är i Prag.

Hotellet är fint. Ljust och ganska fräscht.

Minus för lukten av klor och cigarettrök i korridoren dock.

Men kloret är väl inte så mycket att göra åt – vi bor ju på Aqua Palace,

tillika Europas största vattenland =)

Fast röka tycker jag folk kan göra utomhus.

För övrigt så vaknade jag med världens migrän i morse.

Andra gången i sommar jag får en sån migränattack att jag inte

vet vad jag ska ta mig till. Inga tabletter hjälper heller.

Varken dom mot värken eller dom mot illamåendet.

Nu är klockan 23:20. Jag har legat i sängen hela dagen. Oförmögen att

ens halvsitta eller se på tv. David och Lova har badat och hållt sig ute så

mycket som möjligt. Så snälla <3

Nu har jag precis ätit en liten isglass. Det första jag fått i mig idag.

Hoppas på att må bättre imorgon.

Imorgon åker vi till Prag!

Har aldrig varit där innan, men hört så mycket bra om det

av alla som har – så ser verkligen fram emot det :-)

Egentligen tillåter inte ekonomin några resor, så vi hade bestämt

oss för semester i enbart Sverige i år.

Men så hittade jag en resa på Tradera i maj. Eller ja...hotellövernattningar.

Två nätter på 4-stjärninga Aqua Palace. För 2 vuxna och ett barn.

Hotellet har även Europas största vattenland och det var inkluderat

fri entré till det...  Utropspris 1 kr för 2 nätter (ord pris 1400:-/natt).

Jag fick båda nätterna för 610 kr!

Sen bokade vi tre nätter till. Till specialpris. Med halvpension, (dvs

frukost och middag alla dagarna) samt 4 massagebehandligar.

Och så flyg såklart.

Så imorgon bär det iväg.

Ser fram emot mycket bad tillsammans med Lova, god mat, skön sömn,

avkopplande massage och såklart massor av tjeckiskt öl :-D

Var hos en plastikkirurg inne i Malmö idag.

Börjar ju bli gammal och sliten ;-)

Skämt åsido. Anledningen var en utredning huruvida jag

är berättigad till en bröstförminskning eller ej.

Har ständiga problem med rygg, nacke och axlar.

Som leder till huvudvärk.

Har påbörjat sådana utredningar förut, men eftersom jag flyttat

runt en del och kötiderna är långa, så har jag inte kommit särskilt långt.     

Men nu ska det förhoppningsvis bli av...

Har visserligen inte fått testresultaten ännu. Och även om jag beviljas

operation så kommer det ta ett tag innan det är dags.

Men det känns ändå bra att ha tagit första steget :-)

Har haft planer på att göra en tatuering så länge jag kan minnas.

Eller ja, i alla fall sedan gymnasiet (vilket är rätt många år sedan nu).

På ena överarmen eller skuldran.

Motiv därimot har jag aldrig riktigt varit säker på.

När Lova föddes visste jag att jag på något sätt ville inkludera henne

i min tatuering. Namnet. Kanske en bild?

Jag har funderat och skissat på alternativ i hundratal.

Och nu vet jag vad jag vill ha!

På ett ungefär i alla fall.

Så nu ska jag bara se till att boka tid.

Längtar!

Idag skulle jag (tydligen..oops) till dietisten vid endokinmottagningen

här i Lund. Vet inte hur jag lyckats förtränga det.

Men på något sätt, mitt i allt det här som kallas livet och som för

tillfället känns ganska tungt så lyckades jag sova mig igenom hela dagen

och missa besöket...

Hade nog både behövt och velat komma iväg dit.

Gillar min dietist. Hon är bra och ger handfasta råd samt håller lite koll.

Kämpar fortfarande för att gå ner dom där sista 5 envisa kilona av det jag

gick upp under månaderna med litium.

Allting känns lite tungt och jobbigt just nu.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Med något.

Önskar att det var enkelt. Livet. Att det var enkelt att leva.

Känner mig ensam. Utanför överallt.

Och jag orkar inte försöka ta mig in. Jag vill vara jag.

Fast ändå inte.

Trött på att alltid behöva kämpa. För allt.

För det jag vill ha, för det jag tror på, för den jag är.

Någon gång kan väl livet vara lite vänligt mot mig?

Ge mig någonting utan att debitera överpris?

Ångest, ångest, ångest.

Det kryper i kroppen. Det gnager och trycker.

Så fort jag stannar upp, om så bara för en sekund, så slår den till.

Hotar att ta över. Mig och mitt liv. Mitt ljus och min glädje.

Därför vågar jag inte ta en paus. Jag måste sysselsätta mig.

Konstant. Annars bryter ångesten igenom och får övertaget.

Tankar, destruktiva sådana.

En nedåtgående spiral där jag trasslar in mig.

Fastnar, fångas, kvävs.

En värld där mörket råder. Kyla och tomhet.

Alltid natt. Ingen nalkande gryning.

Ingen sol och ingen fågelsång.

Bara ångest.  

Har inte varit hos Emmy på tre veckor nu. Hon har semester.

Men den här veckan var hon på jobbet och jag hade fått min

”vanliga måndagstid” om jag ville/behövde komma.

Vi åkte från Göteborg igår, delvis för att jag skulle kunna gå dit.

Kände att det behövdes.

Det är mycket tankar som snurrar. Mycket stress inför framtiden

och hur den ska bli.

Det kan man väl se som ett tecken på att jag har utvecklats det senaste

året. För förra året förstod jag inte att det skulle kunna bli jobbigt

med ett sommaruppehåll.

Men i år var jag medveten om att det skulle kunna bli tufft.

Dessutom mår jag på det stora hela bättre som orkar vara orolig för

framtiden och hur det ska gå med jobb och allt annat.

Sånt har jag inte riktigt haft ork att tänka på tidigare, när jag mått

som sämst. Då har allt handlat om att klara ännu en dag.

I vilket fall så är det lite jobbigt nu. Lite tungt trots solen.

Men jag ska väl ta mig igenom det med.

Idag var vi på Liseberg. Jag, David, Lova, mamma och syskonen.

Lova verkar ytterst nöjd med sin dag.

Hon åkte allt hon hann och fick. Vann mjukisdjur och godis.

Åt pommes och sockervadd. Hälsade på kaninerna och köpte kaninöron.

   På besök i kaninernas hus.


Jag var mest nöjd med min pricksäkerhet i ”Bikupan”, (ett spel där man ska

skjuta så många bin som möjligt på 60 sek).

Minst 9 stycken krävs för ett pris och näst bästa resultatet i sällskapet var 5 st.

Så jag är mycket stolt över mina 11 :-D



Mina vinster i "Bikupan" :-D

Åkte upp för att hälsa på en vän och hennes familj i deras stuga.

Hade verkligen sett fram emot det.

Stanna nån natt. Hinna umgås. Prata. Bara vara.

Det blev en trevlig eftermiddag/kväll som blev till sen natt.

Bara för att vakna med världens migrän dagen efter!

Kan inte ens minnas när jag senast mådde så dåligt.

Inte ens Imigran hjälpte.

Så vi fick packa ihop och åka hem redan efter frukost.

Framåt kvällen började huvudvärken släppa och jag kunde

äta en isglass och ta några klunkar cola.

Lova var besviken. Hon som skulle få bada och åka båt...

Jag med. Blev alldeles för kort besök :-(

Extremt dålig tajming för migrän!

Hoppas vi snart kan göra ett nytt försök!

Jag tar mina tabletter. Dom smärtstillande.
Dom som innehåller kodein. Det blir som morfin i kroppen.
Och det är skönt. Gör mig lite lullig och avslappnad.

Behöver det ibland.
För att jag blir så trött på att vara duktig.
På att vara stark och glad och se framåt.

Ibland när jag stannar upp för en stund och tänker efter,
så blir jag osäker på vem jag är, vad jag vill och vart jag ska.
Och det skrämmer mig lite.

Kan inte sätta ord på känslan.
När livet bara rusar förbi och man följer med utan att tänka så mycket.
Sen kliver man av någonstans och ser sig om.
Inser att man inte har den blekaste aning om var man befinner sig.
Och hoppar på tåget igen...

Jag är rastlös. Jag är otålig. Och jag är aldrig nöjd.
En sökare. Utan klart mål, men med tusen drömmar.