remiss.blogg.se

Idag var jag inne på Allas och fick parkeringskort, blev

presenterad för alla osv.

Dom flesta känner jag redan sedan tidigare, då jag gjorde min praktik

under utbildningen på redaktionen.

Jättekul att komma tillbaka. Kändes lite som att komma hem.

Trivdes så bra där sist och blev mottagen med öppna armar idag =)

Fick veta lite vad dom tänkt att jag ska jobba med (skriva om),

och jag längtar verkligen efter att få börja!

Under eftermiddagen blev jag och Lova fotade här hemma för ett

tidningsreportage som kommer i juli – just för tidningen Allas.

(Fast det reportaget skrevs i februari, långt innan beslutet om arbetsträning).

Var en riktigt bra fotograf. Fick se bilderna och många var jättefina!

Hoppas nu bara att dom väljer rätt bild till tidningen :-p

Nån som är nyfiken på reportaget (som handlar om bipolär sjukdom),

så kommer jag såklart nämna här på bloggen när tidningen finns ute i butik!

Kontaktade min supertrevliga handläggare på Försäkringskassan idag.

(All cred till FK som får ta så mycket skit i media, men mot mig har dom

alltid varit helt underbara)!

Och så kontaktade jag Allas. Och Dr Anders.

Med deras stöd fick jag ett okej från Arbetsförmedligen att påbörja min

arbetsträning omgående ändå =)

Jätteglad att jag får börja.

Och jätteglad att jag är så jävlig och envis när jag bestämt mig för nåt.

Men också rätt besviken över hur dåligt systemet fungerar.

Alla är nog inte lika påstridiga som jag är idag.

För ett år sedan hade jag aldrig orkat kämpa eller stå upp för mig själv.

Då hade det antagligen inte blivit någon arbetsrehabilitering alls.

I....januari tror jag det var, fick jag förslag om arbetsrehabilitering.

Det lät som en bra grej tyckte jag och skrev på att jag ville testa.

Två månaders väntetid och vi befann oss i mars.

Blev kallad på samtal med Försäkringskassan och Arbetsförmedligen.

Min sjukskrivning avbröts och tanken var att jag tillsammans med

en handläggare på Arbetsförmedligen Rehab, skulle hitta en arbetsplats.

Men där tog det stopp.

Fick knappt någon information, inget stöd och det var svårt att

ens få tag i min handläggare...

I maj, när ytterligare två månader gått utan att något hänt tog jag tag

i det hela själv. Läste på Internet vad arbetsrehabilitering gick ut på

och tog kontakt med en arbetsplats (Allas i Malmö).

Dom ville att jag skulle komma in på ett möte och sa att jag gärna fick

börja omgående eftersom det sen skulle bli ett uppehåll juli-augusti när

många var på semester.

Och eftersom arbetspraktiken får vara max 12 månader från det att beslutet

tagits (dvs i mars för min del), så ville ju jag också få börja!

Men handläggaren på Arbetsförmedlingen har inte tid.

Tidigast om två veckor kan hon träffa arbetsgivaren...

Det innebär en veckas praktik (2 dagar a´5 timmar) innan semestern.

Åh, vad irriterad jag blir! Känner mig nästan motarbetad.

Vill dom ha ut mig i arbete eller ej?!

Läst pyttelite foto en gång i tiden.

Och tycker det är rätt kul att fotografera!

Så när en kompis frågade om jag kunde ta hennes

bröllopsbilder tvekade jag inte. (Det är nu två år sedan).

I vilket fall lade jag dom bilderna på min hemsida som jag

har för att marknadsföra mig som journalist.

Och fick förfrågan av en ytlig bekant om jag kunde tänka

mig att fota även hans bröllop =)

Och det kunde jag såklart!

I helgen var jag i närheten av Jönköping och fotade.

Jättekul & jag är ganska nöjd med resultatet också!

Så, vill ni/nån ni känner ha bröllopsfoton tagna så vet ni var jag finns ;-)

(Och jag tar betydligt mindre betalt än dom ca 30 000 som många

etablerade bröllopsfotografer vill ha för en heldag!
Kan ju vara bra att veta om nån nu trodde nåt annat) :-p

Ni som följt bloggen ett tag vet nog vid det här laget

vilka problem jag har med mina tänder...

Sjukdomar och mediciner som gjort att tand efter tand

blivit förstörd.

Länge försökte jag få något slags ekonomiskt stöd från

sjukvården (landstinget) eller kommunen.

Men det gick bara om man var så sjuk att man var i behov

av daglig vård fick jag veta.

Så, eftersom jag gärna vill ha i alla fall några tänder kvar fick

jag ta tag i det hela själv istället.

Hittade en tandläkare som jag gillar och hon gjorde en utredning.

Runt 25 000 kommer den nätta lilla slutsumman hamna på :-o

Men nu har jag i alla fall påbörjat behandligen.

Två besök i veckan blir det under hela juni och augusti.

Och tänker jag inte på vad det kostar, så känns det faktiskt

ändå rätt skönt att ha kommit igång! =)

Idag hade jag bokat möte med Dr Anders på psykakuten.

(I vanliga fall brukar vi träffas i spädbarnsteamets lokaler).

Det var min önskan att vi skulle ses där.

För som jag nämnt tidigare så har jag väldigt svårt att se

mig själv söka hjälp där, oavsett hur dåligt jag mår.

Efter att ha funderat kring varför jag känner så,

 kom jag fram till att mitt behov av förutsägbarhet

var en av anledningarna.

Så nu har jag kollat in stället i detalj.

Jag vet vilken dörr jag ska gå in genom. Jag vet hur det

ser ut innanför den där dörren. Jag vet att jag kommer få

legitimera mig och sitta ner i väntrummet med gröna soffor

och slitna, vita väggar. Jag vet hur undersökningsrummen ser ut.

Det känns skönt att veta.

Och är inte alls lika skrämmande längre.

Fast förhoppningsvis spelar det ingen roll.
Förhoppningsvis behöver jag aldrig vända mig dit.

I torsdags var det premiär av nya Sex And The City.

Och idag var jag och såg den =)

Passade på att gå på Bergakungen nu när jag var i Göteborg.

417 platser. Fullbokat. 11 killar/män i publiken...

Skön premiärkänsla med varuprover, utlottningar och

presentation av filmen.

Trots negativa recensioner tyckte jag den var bra. Mysig.

Inte särskilt mycket action eller ens handling, utan mer

som en uppdatering om karaktärernas liv två år senare.

Och gillar man serien och har följt personerna från start,

så vill man ju veta och tycker det är intressant vad som hänt dom,

även om det är vardagliga saker.

Precis som med nära vänner!

Nu är vi i Göteborg. Den här helgen är det karneval i

Hammarkullen. Det är få år som jag har missat den.

Massor av folk, musik, dans, marknad och mat från hela världen.

Lite sol på det, så kan det inte bli annat än lyckat!

Lova dansade lite och beundrade dom fina kläderna,

(med paljetter och fjädrar).

Hon tyckte att jag också borde ha sådana...

På kvällen var jag ute med en kompis och firade hennes

födelsedag i efterskott. Jag kan inte ens komma ihåg senast

jag var ute en kväll med kompisar, så det behövde jag.

Jätte trevligt var det också – tack till dig <3

Idag har det filmats mer till dokumentären.

Så att David fick vara med lite också...
Han rymde ju som bekant till Indien sist :-p

Blev bland annat ankmatning i stadsparken och grillning

som dokumenterades under dagen.

Just nu är klockan nio på kvällen och det är fortfarande ljust ute.

Men jag är så trött, så trött!

Ska dricka lite te framför teven, sen ska jag faktiskt sova!

Ljust ute eller ej.

Det är svårt att skriva när man haft en bra dag.

Nu har det varit många bra dagar.

Idag var jag i alla fall hos Dr Anders.

Fick fylla i en sådan där självskattningshistoria.

Ni som har haft kontakt med psykiatrin vet nog vad det är.

För er andra kan jag förklara att det är som ett ”test” där man

ska svara på olika påståenden om hur man mått den senaste tiden.

Sen får man en poäng som visar på hur man mår.

Ju högre poäng desto sämre.

Jag har legat rätt högt på den där skalan tidigare.

Men sakta, sakta har poängen blivit allt färre.

Idag var jag nere på 10!

Och det är riktigt låga poäng!

Firade med glass på vägen hem =)

Ni som skriver till mig här på bloggen,

vill ännu en gång tacka er!

Ni gör mitt liv mindre ensamt och ni ger mig så

mycket stryka och kraft att fortsätta kämpa.

Ni ger mig även lusten och motivationen att vilja

göra något för andra i samma situation.

Vad vet jag inte än. Men det känns oerhört viktigt.

TACK!