remiss.blogg.se

Idag hade jag bokat möte med Dr Anders på psykakuten.

(I vanliga fall brukar vi träffas i spädbarnsteamets lokaler).

Det var min önskan att vi skulle ses där.

För som jag nämnt tidigare så har jag väldigt svårt att se

mig själv söka hjälp där, oavsett hur dåligt jag mår.

Efter att ha funderat kring varför jag känner så,

 kom jag fram till att mitt behov av förutsägbarhet

var en av anledningarna.

Så nu har jag kollat in stället i detalj.

Jag vet vilken dörr jag ska gå in genom. Jag vet hur det

ser ut innanför den där dörren. Jag vet att jag kommer få

legitimera mig och sitta ner i väntrummet med gröna soffor

och slitna, vita väggar. Jag vet hur undersökningsrummen ser ut.

Det känns skönt att veta.

Och är inte alls lika skrämmande längre.

Fast förhoppningsvis spelar det ingen roll.
Förhoppningsvis behöver jag aldrig vända mig dit.