Placering av podd - Omnipod insulinpump

Genomgången av nya pumpen (Omnipod) kkan man nog knappt kalla genomgång. 
Dryga 20 minuter fick jag med diabetessköterskan, där hon snabbt gickigenom grunderna.
Hem och läsa på med andra ord! 
 
Nu har jag haft min Omnipod i hela 20 dagar och tycker det fungerar rätt bra. 
När jag fick den satte sköterskan den på armen med motiveringen att det var 
enklast att ha den där första gången, för att kunna se den ordentligt. 
 
Läste mig till att rekommenderade ställen att placera poddarna är överarmarna, 
nedre delen av magen, övre delen av rumpan och på låren. 
(Sedan har jag hört av andra användare att det även fungerar med underarmar, 
och på bröstet. Men det är inte ställen som känns aktuella för mig). 
 
ÖVERARMEN:
Blev positivt överraskad över hur lite jag stördes av podden. Hade förväntat mig 
att den skulle kännas mer. Vara i vägen, svår att sova med...
Men den är så lätt (viktmässigt) att jag inte ens tänkte på att den satt där. 
Att sova på den sida där podden sitter känns lite - men är helt klart överkomligt!
För mig som har en 3-åring som gärna sover bredvid mig på natten, är det också 
viss risk att podden på natten får en spark på sig och lossnar. 
Annars väldigt bra, den håller sig "sval" och jag upplever att insulinet har full verkan
i de 72 timmarna det ska, tills det är dags att byta podd. 
(Och precis som sköterskan sa så ser man den bra och kan ha koll på insticksstället 
och eventuellt krångel med läckage etc).
 
 
 
 
LÅRET:
Nästa ställe att testa blev låret. Trodde det skulle vara ännu smidigare.
Med mindre risk att "gå emot" något och betydligt mindre synlig. 
Men så upplevde jag det faktiskt inte alls. 
Dels var podden synlig genom såväl leggings som jeans (vilket iofs inte gör mig något), 
men den blev också svårare att sova med och kändes som att den var i vägen varje gång 
jag vände mig sängen. Under duntäcket blev den dessutom väldigt varm och efter knappt
48 timmar tyckte jag insulinets effekt tydligt började avta. 
Det största problemet - som jag inte alls tänkt på innan var dock toalettbesök! 
Varje gång jag drog ner trosorna fastnade de i podden. (Med risk att dra loss den). 
Blir nog bara placering på låret i nödfall och brist på andra stället att tillgå framöver. 
 
 
 
MAGEN:
 
Magen känns som en "klassiker" ;-) Det är där tidigare pumpar suttit kopplade. 
(Fast de har varit av slaget med slang och bara en liten plastplupp på kroppen).
Satte den några cm ovanför byxlinningen och det fungerade utmärkt. 
Störde mig inte alls dagtid och vill man inte att den ska synas är det en perfekt placering! 
Dock blev problemet detsamma som på låret nattetid avseende värme och avtagande effekt. 
(Men podden störde mig i alla fall inte lika mycket vid rörelse som den gjorde på låret).

 
 
 
RUMPA: 
Sist ut blev övre delen av rumpan/ena skinkan. Har tidigare tagit långtidsverkande där,
med hjälp av sprutor eller insulinpennor och det är ju inte helt enkelt att komma åt...
Men podden sitter ju där den sitter och gör (förhoppningsvis) sitt jobb när den väl är satt. 
Kändes smidigt och tänkte inte ens på den. Vilket såhär i efterhand kanske var en brist. 
Man har väldigt dålig koll på att allt ser ok ut vid instickstället. Och problemen med värme
och även känslan av att den är i vägen när man ska sova är desamma som på lår och mage. 
Efter två dygn vände jag mig om när jag satt på en stol och kom åt ryggstödets kant. 
Podden lyckades hamna precis på kanten på sig och lossnade så klart :-/ 
Bara att sätta en ny!
 
 
SLUTSATS:
Armen är nog faktiskt bästa stället ur "värmesynpunkt" och för att ha översikt. 
Magen kommer på en god andraplats och jag kommer troligen främst att växla
mellan dessa ställen för att huden ska hinna återhämta sig. 
Lår och rumpa fungerade okej och får väl avlasta ibland ;-) 
 
 
 

My Life Omnipod - livet med insulinpump

Under mina snart 27 år som typ-1 diabetiker har jag hunnit testa olika 
metoder för att tillföra insulin. I början fanns bara klassiska sprutor att tillgå, 
sedan kom insulinpennan och sedan blev det en Mini-med insulinpump. 

Bortsett från att jag lyckades fastna med slagen överallt och glömde pumpen, 
de gånger jag kopplade loss den, så mådde jag bra av den. 
Tills den natt då den slutade fungera, vilket ledde till att jag hamnade på akuten. 

Det var nog 10 år sedan nu. Och jag har vägrat pump sedan dess. 
Till nu. I förra veckan fick jag en Omnipod och är hittills väldigt nöjd! 
(Bortsett från en del småsaker som jag ska ta upp senare).

Tyvärr har jag hittat väldigt lite infomation från andra användare om vad de upplever 
som bra och dåligt med just Omnipod. (Kanske inte letat tillräckligt). 
Men tänkte ändå att jag skulle bidra med mina erfarenheter här via bloggen. 

Är lite av en "undersökningsnörd", svag för jämförelser, statistik etc. 
Så börjar med att testa att placera "podden" på olika ställen på kroppen. 
Utvärdering av podd på arm, mage, lår (och ev rumpa) kommer i nästa inlägg :-)


 

Tung vecka, men polisanmälan gjord iaf.

Början på året är alltid en lite tyngre period för mig, på flera sätt i år. 
Det positiva det har medfört är att jag börjat reflektera mer kring vad som får mig att må bra. 
Vad jag behöver och vill ha i mitt liv. Vad jag vill fylla min stund på jorden med. 
Har faktiskt påbörjat en lista under namnet "För att må bra" :-) 

I förra veckan gjordes ännu en undersökning av magen och tio nya biopsier togs. 
Denna gång främst från tunntarmen. Jag känner ingen oro alls över resultatet. 
Däremot har jag efter den undersökningen inte alls mått bra.
Kände när jag tog på mig jeansen i morse att det var dags för en vikt...
Minus 3 kg på en vecka är inte bra! 
Nu måste jag äta upp mig i helgen inför läkarbesöket på tisdag om jag ska slippa fler prover ;-)
                     
I förra veckan fick jag förresten mitt första hotbrev som politiker. 
Det som skrämmer mig är inte dödshoten i sig, utan snarare min inställning. 
Att jag faktiskt väntat mig att det skulle komma brev av det slaget i sinom tid...
Att vi lever i ett samhälle där det är accepterat och förväntat att bli hotad om man engagerar sig i frågor som rör utsatta grupper, eller har en åsikt i frågor om till exempel flyktingmottagande eller vill öppna upp för ett samhälle där psykisk sjukdom inte ses som något skamfullt.

Det finns många männsikor med åsikter jag inte alls håller med om. 
Och det har jag rätt att säga. "Jag tycker annorlunda". 
Därifrån till att hota någon till döden är steget långt,
och har för länge sedan passerat gränsen för vad som är okej. 

Nu är i alla fall polisanmälan gjord. 
(En sak jag kan bocka av på "att-göra-listan") 




RSS 2.0