Välgörenhet?

Är så trött just nu.
Och det känns så kämpigt med jobbet...
Jag gillar det verkligen, men det är så splittrat.
Och jag kan inte helt komma undan känslan av att
vara ett "välgörenhetsprojekt".
(Även om alla säger att det bara är jag som tänker så).

Åh, vill bara sova en vecka och samla kraft och energi.
Är det min trogna vän vårsvackan som är här?

Om jag skriver om min fasta rumpa - är jag frisk då? Eller sjukare än någonsin?! :-P

Tror jag lyckats komma igång med träningen "på riktigt" nu :-D
Slut med ursäker som att jag inte hinner eller kan!
Igår var en typisk dag när jag hade kunnat ursäkta mig med att jag
inte hade någon som kunde passa Lova...
Men jag tog med henne till gymmet. Gick hur bra som helst.

Medan jag svettades på crosstrainern och löpbandet sparkade hon boll
i pingisrummet samt dansade och sprang runt där.
Att det sen innebar att jag fick träna till "Smurfhits" är väl sånt man får
stå ut med ;-)

Tycker faktiskt att jag börjar känna lite resultat, lite mer fasthet i rumpa och lår!
Och så sover jag bättre! Kan vara en slump, men hoppas inte det. 

Var för övrigt hos Emmy idag. Tror nog man kan säga att jag är friskförklarad nu ;-)
För nu känns döden skrämmande och hemsk, inte som en befrielse som jag ser fram emot...

Det känns både jobbigt och härligt på samma gång, det där med att frukta döden!

RSS 2.0