Tillbaka igen…
Konstaterar att det är 2,5 år sedan jag senast behövde laserbehandla något öga. Då var det riktig mycket som behövde åtgärdas…tror det blev hela åtta besök och samtliga långa och med hög effekt på lasern.
Idag var det (tack och lov), bara en behandling, en kortare sådan. Återbesök om några månader för att se så det läkt ordentligt.
Trött och lite huvudvärk, men glad att ha det gjort. Hoppas på en hyfsat smärtfri natt nu så att jag kan vara återställd och tillbaka på jobb redan i morgon!
16 år och livet
Igår blev min äldsta 16 år. Så stolt, förundrad, imponerad och känner mig så lyckligt lottad över just de barn jag fått.
Trots deras förträfflighet så är känslan av att inte räcka till som förälder ständigt överhängande. Jag försöker vara bra nog i alla avseenden - såväl som förälder, som i livets alla andra roller. Men uppnår aldrig känslan av att jag duger, gör eller
ger tillräckligt.
Känns som en livslång kamp att försöka hitta sätt att förhålla mig till måsten, krav, behov (och då främst andras).
Undrar så ofta när livet ska börja?
Trots att jag vet att jag är mitt uppe i det och förväntas njuta av det…
Nu är det dags.
Så var det dags för biopsi. Har skjutit upp det ett tag. Vet att det är dumt, men nu ska det blir gjort i alla fall. Sitter och väntar på att få komma in i operationssalen…
Mer orolig för smärtan än för resultatet. Har gjort det en gång tidigare och då gjorde det så vidrigt ont både under tiden och efteråt att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Har blivit lovad ordentligt med bedövning denna gång i alla fall.
Några dagar med arbete hemifrån sen eftersom jag ska ta det lugnt.
Allt och ingenting
Sommaren har gått så fort och nu är det redan september. Har dessutom ett barn som går på gymnasiet. Hur galet är inte det?!
Jag som nyss tog studenten…eller kanske inte nyss - men det känns inte som att det var 23 år sedan heller.
Mycket jobb, mycket privat och mycket sjukhusbesök nu ett tag. Biopsier som ska tas och laserbehandling att genomgå. Inte särskilt bekymrad. Mer stressad över att jag inte har tid med sånt just nu.
Och på det stora hela är livet ändå rätt bra.
Barn, katter, vänner, kärlek, skratt, omsorg och hopp om morgondagen!
