Ork och tandpetare.
Sitter och jobbar på balkongen. Så skönt och svalt idag! Maxi ligger bredvid, nöjd med att få frisk luft i nosen och pälsen.
Provtagning i förra veckan. Och svar. Som jag inte orkat ta till mig än. På sätt och vis är det skönt att få en förklaring till att jag mått så konstigt på sistone.
Ny järninfusion väntar i slutet av veckan. Tror det känns jobbigare denna gång för att jag vet vad det innebär. Förra (första) gången var jag mer lyckligt ovetandes om allt runt om.
Ogillar att be om hjälp. Men igår gjorde jag det. Efter ett samtal med en god vän som backade upp mig. Och de flesta vill ju hjälpa! Men jag känner mig så jobbig och dum när jag belastar andra för att jag är otillräcklig. Fånigt att tänka så
kanske, men det gör jag.
Försöker fokusera på det positiva och att det kommer kännas bättre redan nästa vecka. Glad att jag har en fantastisk läkare och människor att skapa roliga minnen med, som distraherar mig när annat krånglar.
Skrattade för mig själv igår när jag såg en tandpetare på gatan... Sånt är värt så mycket!
Ozzy är för övrigt den bästa ångestlindringen jag vet. Han buffar bestämt bort min telefon med sitt lilla huvud och lägger sig på (alt. bredvid) mig och spinner högt. Omöjligt att inte vara i stunden då. Den envisa lilla kärleksgrisen!
Min lillkille. Ozon Baby aka Ozzy 🖤
Kommentarer
Trackback
