Elaka rykten och hot

Helg! Eller nästan iaf. Har dagens sista möte vid 15:30. Men sen så! 
 
Vågar man (jag) bjuda hem någon efter en vecka med barnen när lägenheten ser ut därefter…? Bestämde mig för att det faktiskt spelar noll roll. Så jag skriver "Kom, men var beredd på att det är stökigt".
Behöver distraktion och något annat än jobb att fokusera på. 
 
Resten av inlägget är från för nån månad sedan; 
 
Nu har alla möten inför höstens arrangemang dragit igång. Och det väcker ett obehag i mig att fysiskt träffa en del av dem efter två års pandemi. 
Jag vill låtsas som ingenting, tänka att alla har så mycket med sitt eget att de glömt bort mig. Men lyckas inte riktigt övertyga mig själv om det. 
Jag vet inte vad de tycker. Vet inte vad de tror. Men jag vet vad de hört. Och det får mig vilja lämna allt och alla i dessa sammanhang. För att slippa förklara och försvara mig. 
 
När ett par olika personer i min närhet hörde av sig förra sommaren upplevde jag att de var ett stöd. De uppmuntrade mig att anmäla. Jag tyckte det kändes väldigt…dramatiskt.
Men rådfrågade polis och fick svaret att vända mig till kvinnojouren för bättre vägledning. När det sedan eskalerade till hot var alla eniga om att det borde göras en anmälan (som innefattade alla delar).
 
(null)
 
Jag vet inte om det var rätt att istället tänka att det var bättre att "reda ut". Kände inte att jag orkade. Samtidigt uppvisade jag för mina döttrar att det var okej…och jag vet att jag var ett dåligt föredöme i det.
Nu när jag åter ska möta personer i arbetet så känns det jobbigt att ha i bakhuvudet att deras bild av mig numera är annorlunda. Det känns orättvist och jag vill väja mig mot det. Samtidigt så vill jag aldrig sluta reflektera över mig själv och hur jag är. 
 
Men jag vet också att det jag utsattes för inte var rätt. Och att det fortsätter orsaka mig skada är egentligen anledning nog att gå vidare med en anmälan. Stå upp för mig själv och markera att hat och hot inte är okej.
 
————————-
 
Kommer publicera lite mer av alla utkast och gamla texter jag har "liggandes" framöver. 
Men nu, åter till idag. Här och nu. 
Till jobb och helgplaner.
Fokus på det och de som ger energi. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0