remiss.blogg.se

Spegelbilden som mötte mig i morse var oförskämt fräsch och pigg. 
"Mamma, du ser ut som du är 31"

Tiden gick snabbt. Samtalet flöt lätt och timmarna gick. 
Nu är jag hemma med mina dunbollar.
Vem behöver egentligen något mer?! 
Jag orkar inte försöka tvinga mig mer. 

Är kärlek verkligen så svårt och komplicerat?
Nej, jag tror faktiskt inte det.
Men relationer är. Stundtals i alla fall. 
Och det är stor skillnad tänker jag. 

Hade det varit tvärtom, om själva kärleken var oklar och osäker,

men relationen enkel...det hade varit något som inte stämde i det. 

Kärleken till en annan människa är i sig självklar om den finns där.
Själva känslan av längtan, värme, omsorg, åtrå, ömhet och lust. 
Övertygelsen, samhörigheten, beundran. 
Vetskapen om att personen framför en är den finaste man upplevt. 

Resten är däremot svårt.
Resten är ett pussel med 10 000 bitar i samma färgskala. 
Bitar som bara passar och bitar som trycks på plats på fel ställe. 
För att man vill att de ska passa. Vara enkelt. Enklare än det är. 

Jag tycker om att växa. Och det gör man bäst när man utmanas. 
Flyter allt bara lätt finns ingen anledning att förändra, lära och utvecklas. 
Fast ibland vore det skönt om det bara var enkelt.