När jag får tid och ro att skriva
Han skrattade,
- Det låter som du tror på själsfränder...
Jag fick fundera på svaret en stund.
Själsfränder är fel ord, det är inte riktigt så jag tror det fungerar. Men jag tror på kärlek.
Jag tror på den kraft kärleken besitter. Och jag tror på att mötas i olika energier.
När tid och rum flyter ihop och man blir ett med en annan person.
När allt annat förlorar sin betydelse och den stunden, den närvaron där och då är allt.
I samma sekund som jag uttalade det sköljde rädslan över mig.
Rädslan att släppa taget, hamna på för djupt vatten, drunkna.
- Det låter som du tror på själsfränder...
Jag fick fundera på svaret en stund.
Själsfränder är fel ord, det är inte riktigt så jag tror det fungerar. Men jag tror på kärlek.
Jag tror på den kraft kärleken besitter. Och jag tror på att mötas i olika energier.
När tid och rum flyter ihop och man blir ett med en annan person.
När allt annat förlorar sin betydelse och den stunden, den närvaron där och då är allt.
I samma sekund som jag uttalade det sköljde rädslan över mig.
Rädslan att släppa taget, hamna på för djupt vatten, drunkna.
Han avbröt min tanke.
- Du är söt. Precis de färger jag tycker är finast.
- Du ser alltså min aura?
För en sekund såg han förvirrad ut. Innan han insåg att jag skojade.
Dialogen flöt lätt. Den var snabb, skarp, kaxig, retfull och stundtals flirtig.
Underhållande och tilltalande.
Han utmanade verkligen mitt intellekt och jag uppskattade det.
Vatten upp till knäna och en fortsättning skrämde mig.
Men inte nog för att backa tillbaka eller ens stanna.
Inte än.
***
Två veckor senare.
Vi är i osynk i livet.
Båda vet det. Och båda förstår vad det innebär.
Ändå är kontakten nästan skrämmande lätt, vi befinner oss på precis samma våglängd.
Det som sägs mellan raderna, den skämtsamma sarkasmen och bitterheten.
Allt fångas upp av den andre. De många nyanserna i språket. Även i text.
Det som kunde ha varit. Kunde ha blivit. Är det för sent nu?
Gjorde vi fel val på varsitt håll långt tidigare i livet?
Hade vårt gemensamma öde sett annorlunda ut om vi träffats vid en annan tidpunkt?
Kan framtiden ändå erbjuda någon möjlighet, en öppning?
Hans intellekt.
Han hade kunnat klä det i vad som helst och det hade ändå varit attraktivt.
Det hänför, imponerar och smickrar. Och det gör det så svårt att släppa taget.
Det och tankarna på det han sa den där första gången.
Själsfränder.
Vi befinner oss där vi är och lever de liv vi gör. Baserade på tidigare val.
Rätt eller fel spelar ingen roll. Nuet tar ingen hänsyn till det förflutna.
Underhållande och tilltalande.
Han utmanade verkligen mitt intellekt och jag uppskattade det.
Vatten upp till knäna och en fortsättning skrämde mig.
Men inte nog för att backa tillbaka eller ens stanna.
Inte än.
***
Två veckor senare.
Vi är i osynk i livet.
Båda vet det. Och båda förstår vad det innebär.
Ändå är kontakten nästan skrämmande lätt, vi befinner oss på precis samma våglängd.
Det som sägs mellan raderna, den skämtsamma sarkasmen och bitterheten.
Allt fångas upp av den andre. De många nyanserna i språket. Även i text.
Det som kunde ha varit. Kunde ha blivit. Är det för sent nu?
Gjorde vi fel val på varsitt håll långt tidigare i livet?
Hade vårt gemensamma öde sett annorlunda ut om vi träffats vid en annan tidpunkt?
Kan framtiden ändå erbjuda någon möjlighet, en öppning?
Hans intellekt.
Han hade kunnat klä det i vad som helst och det hade ändå varit attraktivt.
Det hänför, imponerar och smickrar. Och det gör det så svårt att släppa taget.
Det och tankarna på det han sa den där första gången.
Själsfränder.
Vi befinner oss där vi är och lever de liv vi gör. Baserade på tidigare val.
Rätt eller fel spelar ingen roll. Nuet tar ingen hänsyn till det förflutna.
Blundar och önskar.
Kommentarer
Trackback
