remiss.blogg.se

Min lilla älskling är sjuk och det känns som jag ska gå sönder bara jag ser på honom. 

Den lilla mjuka kroppen som är insjunken över magen. Den uppgivna blicken och tunga andningen 💔 Det gör fysiskt ont i mig att se honom så. 

 

Och så är det typiskt nog fredag... Hans ordinarie veterinär har stängt. Pratar med en jour som ordinerade vätskeersättning och nån bakteriedödande tablett. 

 

Vågade inte lämna honom ensam så ringde hit barnen som kattvakter medan jag hämtade ut medicin och köpte engångssputor och vätskeersättning för djur. 

 

Är så orolig att jag mår illa. Samtidigt som jag känner mig jättelöjlig. Det är få som verkligen förstår kärleken till en katt. Många gånger inte ens kattälskare. Det är lätt att fascineras av deras vackra utseende, av deras sätt, självständighet och nonchalans. Men att förstå att älska dem ovillkorligt är något annat. Det finns inget "bara" i den kärleken.

 

Han betyder så mycket för mig. Bara jag tittar på honom nu vill jag gråta. Min lilla, fina katt. 

Stryker honom försiktigt över hans fluffiga framtassar. Och lovar honom att jag ska göra allt jag kan för att han ska må bättre. Att jag aldrig någonsin kommer överge eller ge upp om honom. 

 

Det känns som han förstår. Som om han vet det. Han är ett livslångt ansvar och åtagande både ekonomiskt och omsorgsmässigt. Ett val jag gjorde när jag släppte in honom i mitt hjärta. Från det finns ingen återvändo.