remiss.blogg.se

Du tog ifrån mig min trygghet, min tillit till andra.
Du fick mig att ständigt vara ännu lite mer på min vakt.
Se mig om över axeln en extra gång. 

Åren går, men du lämnar mig inte ifred. 
Nya namn, nya alias och nya konton som du kontaktar mig från.
Ofta bara med en kort mening. 
Som för att påminna mig om dig. Påminna om din existens. 

Det behövs inte, tro mig. 
Varje gång någon rör vid mig dyker tanken upp. Rädslan.
Den rostiga kniven som jag kan se för mitt inre när jag blundar. 
Känslan när den gick genom huden från bröstet och ner över magen. 

Skräcken och skammen hos mig. Likgiltigheten från dig. 
Smutsen som inte gick att tvätta bort från kroppen. 
Alla blåmärken och sår som jag fotade så noga. 
Vetskapen som ändå fanns djupt inom mig att det aldrig var mitt fel. 

Du är inte värd en enda sekund till av mitt liv, av mina tankar. 
Ändå fortsätter du förstöra och jag vet inte hur jag ska bli av med dig.
En klump i magen och minnen som väcks till liv varje gång du hör av dig. 

Igår kontaktade du mig igen. 

Jag ignorerar dig som alltid. Blockerar ännu ett konto. 
Vet inte vad du vill. Vill inte veta. 
Antagligen vill du just bara det - se till att jag minns. 

Men jag behöver inte påminnas.