Den 20 januari 2011 – Den försummade sjukdomen :-S
Har varit på ett långt besök på diabetesmottagningen idag.
Mina blodsockervärden är ju allt annat än bra och stabila...
Diabetesen har fått komma lite i andra hand ganska länge nu.
Eller inte ens i andra, snarare har jag försummat den helt.
Vet att jag måste ta tag i det och se till att bli stabil i mina värden
och att kroppen tar mer skada för varje dag som jag inte sköter mig.
Och det stressar mig, men samtidigt så har jag inte orken.
Det är för mycket, för många sjukdomar som ska skötas, för
många mediciner som ska tas på olika tider, för mycket biverkningar
som gör att jag mår dåligt...
...och det får konsekvensen att jag struntar i det. Blundar för
framtida komplikationer och missköter min stackars kropp.
Men nu med skador på både ögon och njurar pga mitt blodsocker,
så MÅSTE jag göra något.
Funderar på om en insulinpump kanske vore en bra idé?
Jenny!
Blir djupt berörd av det du skriver!
Vad betyder det, att du försummat din diabetes?
Anna
Hej! Vet inte mer om dig än det du berättat här, det som visats på TV och skrivits i tidningar. Att du provar dig till rätt medicin för dig. Hoppas att du har förtroende för din läkare och terapeut, att du kan prata med dem om hur du har det och vad du behöver hjälp med. Erbjuds man utbildning om sin sjukdom i ditt landsting? Om hur man kan ta hand om sig varje dag och på så sätt bli stabilare, må bättre?
Tänker på dig och din familj!
Anna
hej
känner igen mej jag har oxå dib. jag tänker på alla andra först o mej själv sist.svårt att bryta det mönstret. men måste ändra på det så att jag mår bättre. jag fick een pump i höstast. har väl inte fått det rätta instelningarna än. mår man inte bra förövrigt går sockret oxå den vägen.men skam den som ger sej. vi får göra ett ryck.så vi kan se livet/ våren från en annan vinkel.
Ja hoppas du kommer till rätta med insulinet, kan tänka mig att det blir en ond cirkel annars. Min systers kille har diabetes och han märker inte själv att blodsockret faller. Man märker det på honom att han rabblar samma saker om och om igen och att han blir lite frånvarande och tex tappar lokalsinnet, men om man inte kände honom skulle man inte förstå. I dom situationerna är han helt beroende av att ngn annan ser honom och uppmuntrar honom till att ta en banan ex. Låter läskigt att kroppen kan påverkas så som du beskriver, får säga till honom att han skulle ha en sån insulinpump också.. ja ja, nog om honom. Hoppas allt är bra annars och att flytten går bra!
