Aldrig någon annan.

Ena dottern har varit hemma sjuk i veckan och igår morse fick jag tillslut acceptera att jag också är sjuk. (Och inte "bara lite trött", vilket jag envist har hävdat).
En stor fördel med arbete hemifrån är i alla fall att slippa sjukskriva sig. Fast efter dagens personalmöte önskar jag nästan att jag hade gjort det...

Var lite för matt för att protestera, får ta det med min chef i nästa vecka. Tror hon förstod det - och hon påtalade själv att jag såg närmast skräckslagen ut. Med all rätt skulle jag säga. Allt jag har på min lista är roliga, spännande, viktiga och intressanta projekt. Sådant jag gärna vill göra och ser fram emot. Men omfattningen är....helt galen. När jag uppskattar hur mycket tid det kommer ta så vill jag nästan gråta. För det kommer aldrig gå ihop!

Utöver Skåneveckan som är min "bebis" så har det tillkommit tre projekt, en utbildning som ska filmas, ett uppdrag att ta fram föreläsningar till, och så min nya roll som innebär kompetensutveckling för kollegor, styrelser och föreningar. Och så arbetsmiljön då såklart - där jag fått i uppgift att sätta ihop en handbok. 

Men, det positiva i det hela är att det dels känns fint att min kompetens uppskattas och efterfrågas. Och dels att jag under förra året tvingades omvärdera mycket i livet och landade i att jag behöver en annan stuktur än den jag tidigare haft (dvs oftast ingen alls) för att må bra. Så nu ska alla uppgifter planeras och läggas upp utifrån när de behöver fixas. Och min lediga tid - kvällar, helger, röda dagar och semester - kommer vara heliga. Noll jobb och full närvaro med de som är viktigast. 

Privat kommer jag aldrig bli någon annan än den jag är. För jag vill inte det. Det är inte mitt engagemang i mina nära som tär på mig. Det må ta tid, energi, kosta pengar och det är inte alltid enkelt - men det är också det som gör mig lycklig. När jag lyckas fånga upp vad någon önskar eller behöver och kan ge/göra det. Och det är aldrig för att få detsamma tillbaka. Oasvett vad alla cyniker säger. Jag vet själv vad jag gör, för vem och varför. Ansiktsuttrycket hos mottagaren när jag lyckas ge något som är mitt i prick slår allt! Det är fint att få tillbaka - men ännu finare när det jag gör märks, uppskattas och den som får det förstår tanken, omsorgen och kärleken bakom. 

Det som äter upp min ork, mitt tålamod och min positivitet är att lägga tid och energi på sådant som ingen ser eller uppskattar. Som jobb - där jag hur gärna jag än vill tro något annat - bara är en utbytbar bricka i ett stort spel. Och den frustrationen som det föder går ut över det som är mitt liv och mina sammanhang - där den egentligen inte hör hemma. 

Snart ska jag stänga av jobbdatorn. Då är det helg. I kväll ska vi laga egen pizza. Se en film. Äta glass. Dricka te. Spela uno (tydligen). Och sedan sova länge i morgon!
 

Vilade en stund igår em. Yngsta dottern ville "pyssla om" och kom med Cola Zero och en lapp <3 
#luckyme 😍






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0